Mormor föddes 1904

Den 17 juli är för evigt en bemärkelsedag för mig. Det är den dagen min mormor fyllde år. Då samlades alla mostrar, morbröder, ingifta och kusiner hemma hos mormor och morfar i mitt barndoms Okome. Dessa sommarkalas hos mormor är ett bestående intryck från när jag var barn.

I dag, den 17 juli 2014, skulle min mormor fyllt 110 år.

mormor2barn
Mormor och morfar med sina två äldsta barn. Fotografiet är från sommaren 1924. Fotograf är Karl Pettersson i Gunnarp..

De här sommarkalasen gjorde att jag växte upp med en stor släkt på min mammas sida. Den fanns alltid där, inte bara när mormor fyllde år. Men mormors födelsedag var en viktig höjdpunkt på året. För mig, och jag tror även för de flesta andra i den här stora familjen och släkten.

Min mamma är nummer tre i en syskonskara på tretton. Hennes äldsta syster fyllde 92 för ett par veckor sedan. Min mamma gick bort för fem år sedan. En lillebror dog i difteri som åttaåring 1943. Två av systrarna är också borta. En av dem är min moster Astrid, närmast efter min mamma i syskonskaran. Det är hon och hennes dotter som tidigare släktforskat om vår släkt, och bidragit till att jag också släktforskar.

Jag är glad och tacksam över att så många av mammas syskon fortfarande är i livet. De är en länk tillbaka till min mamma, sedan min egen länk till henne brustit.

Min mormor var en enastående kvinna. Det året hon fyllde 20 fick hon sitt tredje barn, min mamma. 22 år senare föddes min yngsta moster.

mormorfamilj
Mormor i vinröd randig klänning längst till höger, tillsammans med sina syskon och sina föräldrar Amanda och Malkolm Johansson. Ett kolorerat fotografi från den 26 april 1926, då mormors far fyllde 60 år.

Mormor och morfar träffades när hon var 17 år, morfar var elva år äldre. En av hans bröder var gift med en av mormors systrar.

Min mormor fick ett strävsamt liv med hårt arbete. Inte bara många barn att ta hand om. Morfar drev en kvarn och såg, ett företag som växte och där han efter hand hade flera anställda. Alla arbetskarlarna skulle ha mat under arbetsdagen, och den maten lagade mormor. Varje dag sex dagar i veckan i många år.

Men vilka goda såser hon gjorde! De glömmer jag aldrig, det är ett smakminne för livet från när jag var barn.

Ibland var jag själv hos mormor på sommarloven. Solen lyste alltid i mormors trädgård, hon hade alltid tid att prata även om hon stod vid spisen eller vek tvätt.

Det är fint att ha sådana barndomsminnen.

När jag ser tillbaka som vuxen så är min känsla att mormor höll ihop sin stora familj med glädje och omtänksamhet. Hennes barn kom ofta hem, de som lämnat hemmet och bildat egen familj. Vi kusiner lärde känna varandra.

Tack vare mormor, morfar och min mammas syskon fick jag en tillhörighet, en plats i ett större sammanhang, som fortfarande betyder väldigt mycket för mig, och som jag tror har gjort mig mindre rotlös än jag annars kunnat vara. Det gick många år när jag inte hade särskilt mycket kontakt med mina släktingar, men de har alltid funnits med ändå eftersom min mamma berättat om allt som hänt och vi har pratat om dem. Nu har jag mer kontakt med dem.mormor2

Givetvis är morfar en viktig person också för mig, men just idag är det mormors egen dag.

Tack mormor, för allt du gett och fört vidare till senare generationer!

Bilden till höger är ett av de sista fotografier jag själv tog på mormor i början av 90-talet. Mormor gick bort 1996.

Sorterar bokmärken

Under årens lopp har jag samlat på mig en massa bokmärken (favoriter) i mappen Släktforskning i min webbläsare. Så många att det nu har blivit svårt att ha överblick. Några har jag till och med bokmärkt ett par gånger, för att jag inte hittat det första. Det är ganska ohållbart att ha så många huller om buller, om jag ska ha någon nytta av dem.
Här om dagen diskuterade jag sociala medier i ett släktforskningssamtal och plötsligt kom jag att tänka på Pinterest, som jag bara kastat ett hastigt öga på förut. Nu kollade jag upp det lite bättre, och fattade direkt vad jag ska ha det till.
Det blev en släktforsknings-Pinterest.

pinterest

Nu har jag gjort ett antal anslagstavlor av mina bokmärken. Det gäller att hitta en bra struktur från början, för jag märkte snart att släktforskning är ett alldeles för stort begrepp.
Nya pins hamnar alltid överst. Jag hade gärna grupperat dem inbördes, men har inte kunnat förstå hur det skulle gå till. Det är den enda nackdelen, tycker jag.

Så här har jag delat upp dem:
Släktforskning: Föreningar, organisationer, portaler och liknande.
Släktforskningsresurser: Sökbara databaser, nyttig och användbar information mm. Den här anslagstavlan är den största.
Släktforskare: Privata hemsidor och bloggar.
Migrantforskning: Hemsidor som jag haft nytta av när jag forskat om emigranter eller immigranter. Mest är det sidor i USA, men också Finland, Danmark och Tyskland.
Släktforskningsföretag: Företag i branschen.
Släktforskningsprogram: Hemsidor där man kan köpa eller ladda ner gratis program för att bygga släktträd.
Troligen blir det också en diversesida med allt det där som är svårt att kategorisera.

Jag kommer att fortsätta fylla på med länkar, för jag har en del kvar. Och jag tar gärna emot tips av dig om sådant som bör finnas med där. Kommentera här i bloggen, eller skicka ett mail till mig på info@slaktforskaren.se

Skrivhandboken

För en dryg månad sedan började Släktforskarförbundets Rötterbokhandel sälja min e-bok ”Skriv för din släkt!” och det har gått väldigt bra. Där är det den första e-boken som säljs så detta är förstås ett test för bokhandeln också. Jag tror personligen att släktforskningsmarknaden är mogen för e-böcker. Vi släktforskare är nu en ganska datorvan skara även om det finns en äldre generation som till viss del inte har börjat använda datorer i släktforskningen.

Skrivhandboken har sålt väldigt bra, över min förväntan. Mer än 500 exemplar är sålda, och det är jag väldigt glad för. Jag har fått en del förfrågningar om den kommer som pappersbok, så jag förstår  att det finns en efterfrågan på det också. Men problemet med pappersböcker är att de måste tryckas i ganska stora upplagor för att få ner det till en rimlig kostnad.

Fördelen med en e-bok är att det inte innebär någon tryck- och distributionskostnad. Kostnader finns ju, inte minst för arbetet med själva boken, men också för den tekniska lösningen och att skapa själva e-boken. Detta gör att priset kan hållas nere. Min e-bok kostar 110 kronor nu. Skulle jag tryckt den hade priset helt säkert blivit minst 250 kronor, plus portokostnad. En nackdel med e-böcker kan vara att det är en minskad överblickbarhet. Jag kan inte bläddra på samma sätt som i en pappersbok, och till och med titta på två sidor samtidigt.

Jag tror på e-böcker. Vi som släktforskar har stor nytta av litteratur, det är min erfarenhet. Inte bara handböcker om hur man gör utan också böcker inom ämnet historia, både på makro- och mikronivå. Jag vill ju veta mycket mer om mina tidigare släktingars livsvillkor för att förstå min historia bättre. Vad åt dem till vardags, vad trodde de på, vilka livsval kunde de göra, vilka lagar och regler styrde deras liv? Det här måste jag läsa mig till, och min bokhylla med historielitteratur börjar bli ganska överfull nu. Pappersböcker har inte spelat ut sin roll, långt ifrån.

Nu planerar jag fler e-böcker för släktforskare. Vi får se vad det blir av mina planer.

Böcker för släktforskare

Vill du få inspiration att skriva om din släkt så läs om andra släkter! Det uppmanar jag alla släktforskare. Det finns så många bra släkt- och familjeberättelser, och en hel del romaner, som bygger på släktforskningsuppgifter. Det vill säga det vi vet om de som varit före oss, både från privata dokument, från offentliga arkiv och från det vi hört berättas. Fler boktips kommer.

Här är några boktips för släktforskare:

Karin Edvall De bortglömdas skuggor,  kom i ny och reviderad utgåva 2012. I boken berättar hon om ett antal historiska kvinnor, vanliga människor, som hon hittat i arkiven. Det är utsatta kvinnor, de som döms för brott, de som är prostituerade, de som är vansinniga, de som trätt med sina makar eller övergett sina barn. Men här finns också barnmorskan Greta Stina Johansdotter från Örträsk och den omyndiga hustrun Elisabet Nilsdotter som födde 17 barn under 23 års tid. Det sjuttonde barnet tog hennes liv. Genom de här kvinnorna som exempel får vi en rejäl lektion i svensk kvinnohistoria. Karin Edvall har både utforskat kvinnornas egen historia och de omständigheter under vilka de levde, vilka villkor som styrde deras liv och hur samhället då såg ut. 1700- och 1800-talet stiger fram för oss, ur kvinnoperspektiv.

Lars Andersson: Ljus från ingenstans. De levandes land. Lars Andersson har skrivit sin släkthistoria i två delar. Detta är romaner, inte dokumentärberättelser. Han fabulerar, med författarens frihet, men har använt fakta från arkiven. Böckerna handlar om människorna i byn Hedås i Grava socken, söder om Forshaga i Värmland. Det är här hans fars släkt bott sedan 1600-talet och det är här han själv tillbringat många somrar. Den första boken kom ut 2008 och heter Ljus från ingenstans. Den handlar om tiden från den första bosättningen i Hedås på 1600-talet, och fram till sent 1800-tal. Nästa roman, med titeln De levandes land, gavs ut 2012. Den tar vid där den första slutar och sträcker sig till 1950-talet, men delvis fram till idag. Det börjar med bonden Knut Nilsson i Hedås, vars hemman blir skattelagt 1625. Hedås ligger vid Klarälven, öster om stranden och utgör en remsa mark mellan vatten och berg. Knuts hemman utvecklas till en by med flera gårdar och finns kvar än idag. De flesta i byn är släkt med varandra men allt eftersom nya generationer kommer till tunnas släktbanden ut, men lever ändå kvar. Vi följer dem, generation efter generation, ända fram till idag. Det han gjort i dessa två böcker är det som många släktforskare önskar sig, att kunna skriva en levande släkthistoria och lyfta fram många olika livsöden i ljuset, så att de blir människor av kött och blod, tårar och glädje. Lars Andersson är noga med att påpeka att det är romaner, påhittade berättelser. Han har använt sig av alla tillgängliga arkiv där det finns uppgifter om Hedåsborna och har med författarens frihet lagt till människors tankar, känslor och handlingar. Läs mer

Från hemtrakterna

HNEgentligen borde det här inlägget legat ihop med det förra. Men nu handlar det om uppmärksamhet i mina hemtrakter.

Den 8 augusti hade Hallands Nyheter en artikel om mig. Klicka på bilden så kan du nog läsa den om du har bra ögon.

Artikeln handlar inte om min skrivhandbok för släktforskare utan om att släktforska. Hallands Nyheter är min hembygds tidning, den jag växt upp med. I trakterna av Falkenberg och Varberg har jag fortfarande en hel del släktingar kvar, och många mer avlägsna släktingar som jag inte känner till. Förrän nu.

Tack vare artikeln har jag fått kontakt med en kusin till min mamma och en tremänning. De kände igen bilden, det kolorerade fotografiet på min mormors familj från 1926. Kusinen har nu delat med sig till mig av den släktforskning han själv gjort, och han har fått lite nya uppgifter av mig. Jag hoppas kunna träffa honom vid något tillfälle när jag är hemma i trakten igen. Sådant här är verkligen glädjande.

Tack vare släktforskningen har jag fått kontakt även med flera andra mer avlägsna släktingar. Det är en fin bonus.