Min mamma föddes den 8 december 1924. Imorgon den 8 december 2024 skulle hon fyllt hundra år. Hon blev 84 år.
Idag vill jag berätta om min mamma.
Min mamma i slutet av tonåren. Mamma och jag sommaren 1956, mamma väntade min lillebror.
Mamma hette Gertrud Dahlberg. Hon var min mormor och morfars tredje barn. Med tiden fick hon tio yngre syskon. Familjen bodde i Nydala kvarn som ligger i Okome socken i Halland, precis på gränsen till Köinge. Morfar arrenderade kvarnen. 1928 flyttade de till Okome kvarn söder om kyrkan. Där växte familjen och verksamheten. Morfar hade sågverk också och sågen finns kvar som företag.
Eftersom min mamma var en av de äldsta syskonen fick hon ta ett stort ansvar för sina småsyskon. Hennes storasyster Margit flyttade hemifrån tidigt sedan hon fått en plats som piga och storebror Evert hjälpte morfar på sågen. Mamma hjälpte mormor med barnpassning och allt möjligt annat. Jag har hört en del historier om den tiden, mamma berättade gärna.
När hon var 18 år vakade hon hos sin lillebror Sven-Allan som låg svårt sjuk i difteri på sjukhus. Det var hon som var hos honom när han dog i april 1943, åtta år gammal. Detta påverkade henne för resten av livet. Min mamma var djupt religiös och även om hon kom från en kyrklig familj tror jag att hennes lillebrors död bidrog till hennes egen tro.
Bröllopet 1947. Mamma 1955 med mig på armen och mina två äldre bröder utanför torpet där vi bodde.
1947 gifte hon sig med min pappa och året därpå föddes min äldste bror. Till slut var vi fem syskon i vår familj.
Mamma var hemmafru sedan hon gift sig och fått barn, men innan dess hade hon arbetat en tid som sömmerska. Att sy gillade hon, hon sydde många klänningar till mig under min uppväxt, och långbyxor, en kavaj och en kappa. När jag kommit upp i skolåldern på 1960-talet ville jag helst ha köpekläder, som andra hade.
Om hon hade fått välja hade hon kanske hellre yrkesarbetat än varit hemma och tagit hand om hushåll och barn, men att bli hemmafru var det självklara då. Det var nog ett ganska tungt jobb ändå, vi bodde ganska omodernt fram till 1958, med vatten i en brunn på tomten och torrdass.
Under min tonårstid var min mamma och jag inte alltid sams, och det är väl ganska normalt. Men det ändrades när jag blivit vuxen.
Det äldsta fotot på min mamma som jag har. Hon sitter i mormors knä ungefär mitt i bilden och längst fram, i ljus klänning bredvid sin storasyster Margit till höger, också i en ljus klänning. Därefter åt höger kommer morfar med hennes storebror Evert i sitt knä. Foto från ett släktkalas 1926, då hennes morfar fyllde 60 år.
Min mamma blev sjuk i leukemi sommaren 2009. Hon berättade inte om det förrän hon fått sin diagnos, hon ville inte oroa oss barn. Efter fem veckor var hon inte längre med oss, hon avled den 10 augusti samma år.
Vi hann träffas en gång under den sjukdomstiden. Mina föräldrar bodde utanför Falkenberg och jag bodde på ostkusten, men så snart jag kunde efter att jag fått besked om hennes sjukdom, följde mina två söner med mig hem och vi kunde träffa henne på sjukhuset ett par dagar i rad. Ett par veckor senare skulle jag åka hem igen men hann inte fram i tid, jag kom ett par timmar för sent.
Det tog tid för mig att förstå att mamma inte fanns längre. Hon hade ju alltid funnits. Alltid.
Nu har det gått 15 år men ändå tänker jag ofta på henne, och på min pappa, som levde till 2017.
Mamma med sin mor, sin mormor och min äldste bror Stig 1954. Mamma på sin 60-årsdag med min äldste son när han var ett halvår gammal. Sista fotot jag tog på min mamma, det var 2005.
Det går inte att ge en sann bild av en människa som stått en så nära som föräldrar och syskon. Det jag vet om mamma var att hon som ung hade velat få studera men det fanns inga pengar till det då, och hon behövdes hemma. Hon tyckte också om arbetet med djur och hade själv i ungdomen sökt sig en plats som piga på en gård, där hon träffade pappa som var dräng.
Hela livet som vuxen odlade hon. Grönsaker, frukt, bär, potatis. Blommor av alla de sorter. Det var nog det hon gillade bäst, att hålla på med trädgårdsarbetet.
Vi flyttade till en nybyggd villa 1958 och det var mamma som tog hand om trädgården, som gjorde den så som hon ville ha den.
Jag minns henne som att hon i stort sett alltid var sysselsatt med något och ofta på språng. Visst satt hon med kaffet framför tv:n ibland och förmodligen mer när inte jag var hemma. Men hon såg till att saker blev gjorda. Allt möjligt i hushållet och trädgården men hon målade och tapetserade också när vi byggde till huset 1967.
Hon tyckte om att göra utflykter till lokalhistoriska besöksmål. Jag och mina barn följde med en gång till Sumpafallen söder om Ullared, en plats som mamma tyckte mycket om. Då stannade vi också till vid det torrlagda kraftverket i Yngeredsfors. Vi gjorde många andra utflykter.
Den här bilden tycker jag mycket om, en bild från mammas ungdomstid. Vilka de två till vänster är vet jag inte, men sedan kommer mamma, hennes syster Astrid och deras bröder Evert och Ture. Den är nog från början av 1940-talet.
Vi bodde ungefär en mil från mormor och morfar och andra släktingar i Okome. Dit åkte vi ofta, mamma och hennes många syskon hade stor sammanhållning och träffades gärna.
Mamma var en väldigt privat person. Hon var inte så benägen att dela med sig av bekymmer, åtminstone inte till mig, trots att jag är enda dottern. När mina föräldrar flyttade 1996 rensade hon ut mycket och brände t ex alla brev som hon och pappa skrivit till varandra under förlovningstiden, när pappa gjorde värnplikten och mamma bodde hos sin syster i Dalsland. Jag har själv skrivit många brev till mamma, framför allt under min tid till sjöss. Allt var borta efter hennes död. Jag önskar så klart att hon inte gjort så, men förstår henne också.
Mamma sommaren 1939 med sina föräldrar och då nio syskon. Därefter föddes tre till. Mamma står i mitten med ett band knutet i rosett på sin klänning, 14 år gammal. Mormor var 35 år och hade fött tio barn sedan 1922.
Det var först efter mammas död som jag började släktforska. Mamma var intresserad av släkthistorien och hennes närmaste syster Astrid hade släktforskat och gjort en släktförteckning som sträckte sig långt bakåt i tiden. När jag förstod att jag inte längre hade mamma att fråga började jag släktforska själv.
Jag tror att hon visste att vi barn tids nog skulle bli intresserade av vår släkt- och familjehistoria. När vi tömde huset efter pappas död hittade vi bl a samlingar av släktfotografier där mamma skrivit på baksidan vem som var vem. Och hon hade ordnat fem kopior av en del handlingar, till var och en av oss.
Om mamma har jag fått veta mycket efter hennes död av hennes syskon, det är jag tacksam för. Idag lever fyra av dem fortfarande. Några av hennes syskon har blivit riktigt gamla, nästan hundra år. Trots sin höga ålder var mamma en av de tre första i syskonskaran som gick bort.
Mamma i skolan i Okome, jag tror att det är fjärde eller femte klass, alltså ungefär 90 år sedan. Hon står näst längst ut till höger i mörkt hår med lugg. Läraren hette Tor Tistling. Om det är någon av er som fortfarande lever eller om du känner igen en förälder, så skriv gärna i en kommentar här i bloggen.
Det här har min mamma gjort i slöjden. Ett fodral till näsdukar (eller något annat), en bård och en grytlapp. Detta hittade vi efter hennes död, jag har inget minne av att hon visat det för mig tidigare. Hon hade lagt det i ett kuvert och skrivit att hon gjort det i slöjden. Jag måste också göra så med mina grejer, så att mina barn och barnbarn vet vad de hittar.