Kategoriarkiv: Allmänt

Där barn jag lekt…

De här bilderna tog jag i början av april 2017.

Det här är resterna av Tjuvabjärens backstuga. Han som kallades Tjuvabjären hette Karl Aron Andreasson och var ingen tjuv, utan född i torpet Sandberg vid berget Tjuvabjäret i Hule i Ljungby socken i Halland 1829. Så småningom blev han bonde med egen gård på 1/32 mantal i byn Gisslestad i hemsocknen, tillsammans med hustrun Anna Sofia Jönsdotter som kom från Vinberg.

Gården fick de lämna 1866 och kom att bo i backstugan på byns utmark. Där var de kvar livet ut. Anna Sofia dog 1908 och Karl Aron 1915. 50 år senare sprang jag omkring i ruinerna efter deras hus och lämningarna efter deras fina trädgård men hade ingen aning om vilka de var som bott där en gång i tiden. För mig är den här stugruinen en viktig plats.

Backstugan låg i utkanten av byns mark och utmed den gamla landsvägen. Alldeles intill byggdes en villa, kanske på 30- eller senast på 40-talet. Där bodde en familj fram till 1952, då Leander och Jenny Bengtsson flyttade in. På nästa tomt, efter Leanders och Jennys hus, byggde mina föräldrar en villa 1958. Vi flyttade in strax före jul det året och omgivningarna blev mina och mina bröders jaktmarker. Tillsammans med grannbarnen höll vi ofta till i skogen intill grannhuset. Jag tror att det var en gärdsgård mellan tomterna och vi tog oss dit på en stig lite längre bort. Vårt hus och Bengtssons hus ligger på mark som hörde till Lyngens by.

Kartan från laga skiftet 1853. Nr 1 är Tjuvabjärens backstuga. Nr 2 är platsen där mitt barndomshem ligger, villan mina föräldrar byggde 1958. Däremellan ligger grannhuset som Leander och Jenny Bengtsson då hade. Här ser vi också den gamla kyrkvägen som där vek av svagt upp mot backstugan och gick utmed tomten. Karta från Lantmäteriet.

Det var spännande att leka i en gammal husruin. Vi byggde kojor i skogen intill, vi lekte säkert indianer och vita och annat man gjorde på den tiden under det tidiga 60-talet. På våren var lämningarna av huset översållat med blå vintergröna. Det fanns nog andra blommor där också, rester efter backstugans trädgård, men det minns jag inte nu.

Min ene bror och jag kom att tala om detta här om dagen, om barndomen och tillhållet vid torpruinen. Och ett annat övergivet torp som låg en bit bort och där vi också rotade omkring ibland.

Mina bilder från augusti 2016, med löv på träden och mer dunkel. Det är så här jag minns det från barndomen. Det som nu är en stig upp mellan träden var förr troligen en väg till ett torp som låg lite längre upp på berget och som kallades Vedbergs.

Torpinventering
Att torpet där jag lekte kallades Tjuvabjärens skulle jag inte känt till om inte min tidigare skolkamrat Christer Torstensson skrivit om det i Hallands hembygdsförbunds årsbok Hallandsbygd 1996-1997, sedan hembygdsföreningen gjort en torpinventering på Gisslestad bys utmarker. I artikeln berättar han historien om den här backstugan och 14 andra torp och backstugor. Jag vet att han är en kunnig hembygdshistoriker. I husförhörslängderna verkar backstugan ha namnet Helljepjuken, eller om det är Vedbergs torp som låg en bit ovanför Tjuvabjärens som hette så. På Vedbergs torp bodde änkan Anna Bengtsdotter. Torp och stugor kunde i många fall ha ett lokalt namn som folk sa och ett mer officiellt namn som stod i kyrkböckerna.

Kartan från torpinventeringen finns publicerad i årsboken ”Hallandsbygd” och har gjorts av Christer Torstensson. Publiceras med tillstånd. Den lite bredare vägen är väg 154 som byggdes 1965 (eller var det 1966?). Vägen som är ett smalt streck längst till höger är dagens väg genom byn. Här har Christer ritat in vårt hus och även de närmaste grannarnas hus ockå.

Karl Aron Andersson och Anna Sofia Jonsdotter kom på obestånd och var sedan mycket fattiga. Men deras trädgård var ovanligt fin och välkänd, läser jag i artikeln. Karl Aron kallas arbetskarl och jordbruksarbetare i kyrkböckerna. Fattighjon är överstruket. Han gick troligen som dagsverkare hos bönderna i trakten, men han var inte torpare med arbetsplikt som arrende, huset var ju en backstuga. Ungefär som min farfar som i sin ungdom i Göteborg kallades månadskarl och det innebar att han tog de påhugg som fanns för dagen.

Karl Aron och Anna Sofia hade tio barn, födda 1857-1878. Fyra av dem dog i barndomen. En son och en dotter arbetade i Danmark en tid. Yngsta dottern Alma Viktoria blev kvar i hemmet och bodde i backstugan till 1918, tre år efter hennes fars död. Sedan flyttaade hon till Borås och därefter revs troligen huset.

På den tiden, fram till 1907, gick den gamla kyrkvägen mellan Gisslestad by och kyrkan en bit väster om den nuvarande vägen genom byn, kanske 50 meter eller så vid sidan om. En rest av den gamla kyrkvägen är körvägen upp till Bengtssons hus. Vi kallade det Leanders hus, Jenny hade gått bort 1960 och han var ensam kvar den sista tiden.

Det gula huset är Leander och Jenny Bengtssons hus och vägen upp till deras garage (som jag tror är byggt senare) är resten av den gamla kyrkvägen. Lusthuset till vänster står på vår tomt, det byggde min pappa på 70-talet. Mina föräldrar flyttade från detta hus 1996. Eget foto från april 2017.

Kartor från Lantmäteriet.

Vid Hule i Ljungby ligger det fyra berg på rad från norr till söder. De heter Sandberget, Björkekullen, Tjuvabjäret och Kvigbjäret har Christer berättat för mig. Så Karl Aron var född i ett torp vid det näst nedersta (nr 1 på kartan ovan) av dessa berg. När han föddes var hans föräldrar torpare men köpte sedan en gård i Hule och bodde då (nr 2 på kartan ovan) mittemot det hus som senare blev skola och som står kvar fortfarande. Från familjens bostad finns det troligen bara en syrenbuske kvar idag. Marken vid nr 2 på kartan ovan kallas i protokollet från laga skiftet 1840 för Tjuvabjärens lycka. Då var Karl Aron ett barn så det måste betyda att även hans far kallades för Tjuvabjären. (Bjär är halländsk dialekt och betyder berg).

Skansen
Backstugan som kallas Tjuvabjärens hade funnits sedan 1846, kanske tidigare, och först som torp. Ett av de andra torpen i torpinventeringen ligger längre upp på berget och kallades Skansen och där bodde ett par som hette Lovisa och Axel Jörgensen. Axel var född i Danmark och jag minns dem vagt. Axel hade först varit gift med Svea Ulrika Karlsson som dog 1937. Sedan gifte han om sig 1944 med Lovisa. Han dog 1972 och verkar ha bott kvar där då. Axel Jörgensen var snickare och på 60-talet bodde det också en annan dansk familj som jag tror hette Farre i ett torp intill Jörgensens och där pappan i familjen också var snickare. I den familjen fanns det en son i min och min brors ålder.

Lovisa Jörgensen var änka när hon gifte sig med Axel 1944. Hon var född i Träslov 1895 och gift i Morup med fiskaren Nils Oskar Pettersson som var några år äldre. De hann få sex barn tillsammans innan hon blev änka 1930.

Den 5 mars 1930 drunknade hennes make och fyra andra fiskare från Morup i en dramatisk olycka. I dödboken har prästen skrivit ”Omkommen genom drunkning strax intill Hallarna under rodd i lillbåten ut till fiskebåten omkr 4.10 f.m”. Den yngste av de döda var bara 23 år gammal. Läs om detta i ett inlägg i bloggen Abandowest. Yngsta dottern till Nils Oskar och Lovisa var bara fyra månader gammal när hennes far drunknade. Lovisa bodde sedan inne i Falkenberg med barnen och kom 1944 till Ljungby. Lovisas makes gravsten finns i Gravstensinventeringen. I artikeln i Hallandsbygd finns en bild på Lovisa och Axel Jörgensen.

Uppgifterna här kommer framför allt från artikeln i Hallandsbygd 1996-1997 men också från Ljungbys och andra kyrkoarkiv.

Svaren finns i de digitala arkiven

Det är via de digitala arkiven som vi släktforskare kommer åt historiens hemligheter. Tack vare att alla kyrkböcker fram till 1895 digitaliserats och väldigt många därefter kan vi nå dem via datorn och nätet. Egentligen är det ganska fantastiskt.

Här kan jag sitta med datorn i knäet och bläddra i gamla kyrkböcker från 1600-talet. 1633 satt komministern Erici Benedicti i Västrums dåvarande prästgård och skrev upp de som fötts under året. Idag kan vi läsa exakt vad han skrev, det är bara några klick bort:

Denna kyrkbok från Gladhammar 1633 finns även i de digitala arkiven.
Bild från Gladhammars äldsta kyrkbok, från det digitala arkivet. Källa: Gladhammar (H) C:1 (1633-1707) Bild 4 / Sida 1.

Zacharias och Erici Benedicti var två bröder som båda blev präster. Erici var komminister i Västrum och Zacharias var kyrkoherde i Gladhammar på 1630-talet. Bröderna var söner till Benedictus Nicolai Cornukindius som var kyrkoherde i Odensvi 1586–1610.

Ericus anteckningar i Gladhammars och Västrums allra äldsta kyrkbok kan vi fortfarande läsa. Han börjar skriva i boken 1633 och noterar de som föds, vigs och dör. Han har en vacker och sirlig handstil med fina slängar på versalerna. Att det verkligen är han som skriver, och inte storebror kyrkoherden, har jag fått veta av släktforskarkollegan, som följt den här familjen i sin forskning. Hon har lärt sig känna igen Ericus handstil från både Västrum och Odensvi socknars kyrkböcker.  Den informationen tackar jag för!

Under tiden i Västrum fick Erici sex barn. Hans son Bengt föds den 14 april 1633 och är ett av de allra första barnen som han noterar i födelseboken. Den förste som dör det året är Nils i Riskebo, som ligger norr om Blankaholm. Vad han hette i efternamn står inte, men om vi antar att det är en gammal man som dött kan han vara född i mitten av 1500-talet.

Tanken svindlar lite när jag inser vilka tidsrymder som överbryggas när jag läser detta. Jag måste erkänna att det är ganska så fascinerande att i dag läsa det här som skrevs för nästan 400 år sedan.

1640 återvände Erici hem till Odensvi och blev komminister och senare kyrkoherde där. Han avslutade sin prästgärning i Rumskulla där han dog 1675. Så han hann skriva en hel del i kyrkböckerna under sina drygt fyra decennier som präst.

Sorterar bokmärken

Under årens lopp har jag samlat på mig en massa bokmärken (favoriter) i mappen Släktforskning i min webbläsare. Så många att det nu har blivit svårt att ha överblick. Några har jag till och med bokmärkt ett par gånger, för att jag inte hittat det första. Det är ganska ohållbart att ha så många huller om buller, om jag ska ha någon nytta av dem.
Här om dagen diskuterade jag sociala medier i ett släktforskningssamtal och plötsligt kom jag att tänka på Pinterest, som jag bara kastat ett hastigt öga på förut. Nu kollade jag upp det lite bättre, och fattade direkt vad jag ska ha det till.
Det blev en släktforsknings-Pinterest.

pinterest

Nu har jag gjort ett antal anslagstavlor av mina bokmärken. Det gäller att hitta en bra struktur från början, för jag märkte snart att släktforskning är ett alldeles för stort begrepp.
Nya pins hamnar alltid överst. Jag hade gärna grupperat dem inbördes, men har inte kunnat förstå hur det skulle gå till. Det är den enda nackdelen, tycker jag.

Så här har jag delat upp dem:
Släktforskning: Föreningar, organisationer, portaler och liknande.
Släktforskningsresurser: Sökbara databaser, nyttig och användbar information mm. Den här anslagstavlan är den största.
Släktforskare: Privata hemsidor och bloggar.
Migrantforskning: Hemsidor som jag haft nytta av när jag forskat om emigranter eller immigranter. Mest är det sidor i USA, men också Finland, Danmark och Tyskland.
Släktforskningsföretag: Företag i branschen.
Släktforskningsprogram: Hemsidor där man kan köpa eller ladda ner gratis program för att bygga släktträd.
Troligen blir det också en diversesida med allt det där som är svårt att kategorisera.

Jag kommer att fortsätta fylla på med länkar, för jag har en del kvar. Och jag tar gärna emot tips av dig om sådant som bör finnas med där. Kommentera här i bloggen, eller skicka ett mail till mig på info@slaktforskaren.se

Från hemtrakterna

HNEgentligen borde det här inlägget legat ihop med det förra. Men nu handlar det om uppmärksamhet i mina hemtrakter.

Den 8 augusti hade Hallands Nyheter en artikel om mig. Klicka på bilden så kan du nog läsa den om du har bra ögon.

Artikeln handlar inte om min skrivhandbok för släktforskare utan om att släktforska. Hallands Nyheter är min hembygds tidning, den jag växt upp med. I trakterna av Falkenberg och Varberg har jag fortfarande en hel del släktingar kvar, och många mer avlägsna släktingar som jag inte känner till. Förrän nu.

Tack vare artikeln har jag fått kontakt med en kusin till min mamma och en tremänning. De kände igen bilden, det kolorerade fotografiet på min mormors familj från 1926. Kusinen har nu delat med sig till mig av den släktforskning han själv gjort, och han har fått lite nya uppgifter av mig. Jag hoppas kunna träffa honom vid något tillfälle när jag är hemma i trakten igen. Sådant här är verkligen glädjande.

Tack vare släktforskningen har jag fått kontakt även med flera andra mer avlägsna släktingar. Det är en fin bonus.

 

Medialt intresse med mera för Skriv för din släkt!

Nu är det snart tre månader sedan jag blev klar med min skrivhandbok Skriv för din släkt!. Jag har fått så mycket positiv respons och så många jättetrevliga kontakter tack vare den, så det känns varmt i hjärtat.

Nu måste jag nog få skryta lite. 🙂 Så här skriver en köpare i ett mail ”Jag är dig verkligen tacksam – trots att jag är litteraturvetare och svensklärare så gav det mig så mycket att läsa din bok. Nya sätt att se saker, ny inspiration!” En annan har mailat: ”Din bok är utskriven och jag läser med förtjusning. Tycker den är en tillgång för varje forskare redan från början.”

Sådan respons är så himla kul att få. 🙂 Läs mer