Kategoriarkiv: Digitala arkiv

Kolla i Polisunderrättelser

Hittar du en släkting där prästen antecknat något i husförhörslängden som får dig att förstå att släktingen suttit i fängelse, då kan Polisunderättelser vara en hjälp för dig att hitta mer information. Polisunderrättelser är tryckta häften som ger besked om lösdrivare, frigivna fångar och efterlysta personer. Dessa gavs ut tre gånger i veckan från 1879 till 1982. Årgångarna fram till 1951 finns hos Arkiv Digital. På Facebook finns också en grupp där du kan få hjälp med sökning.

Ett slumpvis valt exempel är Georg Kornelius Jansson, född 1871 i Norrköping. 1897 bodde han i Linköpings Domkyrkoförsamling och i församlingsboken AIIa:3 sidan 1448 finns antecknat att han ”saknar medborgerligt förtroende 1 år från 3/2 1897”. Det innebär att han avtjänat ett straff och efter fängelsetiden även straffats med ett års förlust av medborgerligt förtroende. Det kan ju också finnas mer information om t ex när domen fallit och vad brottet gäller. Här får vi inte veta så mycket men mer information finns i andra arkivhandlingar. Börja med att titta i Polisunderrättelser.

Polisunderrättelser hittar du i arkivtypen Tryckt litteratur hos Arkiv Digital, eller sök efter Polisunderrättelser i Arkivsökning. Sök först reda på registret för perioden 1896-1900. Registret är ordnat i bokstavsordning så vi hittar honom under Jansson på sidan 155:

Där står det 14,6 i kolumnen för 1897. Det betyder att han förekommer i Polisunderrättelser nr 14 detta år, i avdelning 6. 1897 års upplaga hittar du lite längre ner i listan. Gå till nr 14, avdelning 6:

Här får vi veta att han straffats för förfalskning, förlusten av medborgerligt förtroende bekräftas, han har skrivits in den 17 december 1895 och frigivits den 3 februari 1897 från Länsfängelset i Linköping. Med hjälp av dessa uppgifter kan du hitta honom i fängelserullorna i Linköpings länsfängelses arkiv och där finns troligen också datum för domen så att du kan läsa mer i domboken.

Domböckerna kan ge svar

Vad är det vi missar? Det funderar jag på efter att ha lyssnat på arkivarien Claes Westlings föredrag om forskning i domstolsarkiv. Föredraget hölls digitalt i Zoom igår vid lunchtid och ordnades av Riksarkivet där han arbetar (i Vadstena). Fler digitala föredrag kommer, missa inte dessa! Läs mer på Riksarkivets Facebooksida och på Riksarkivets hemsida. Anmäl dig här.

Tillägg 25 oktober: Nu finns föredraget på Youtube.

Claes Westling har skrivit handboken Domstolsforska och är mycket insatt i domstolarnas arkiv. Det finns en hel del digitaliserat från domstolsarkiven, men oerhört mycket mer som inte är digitaliserat (97-98 procent enligt Claes Westling). Mest är det bouppteckningar vi kommer åt digitalt via Arkiv Digital eller till viss del i Riksarkivets digitala forskarsal. Och så finns ju en hel del domböcker digitaliserade. Men väldigt mycket mer finns på plats ute på landsarkiven. ”Besök arkiven!” uppmanade Claes Westling. Och det kan vi ju börja göra igen efter att pandemirestriktionerna tagits bort.

Domböcker på Landsarkivet i Vadstena. Eget foto.

Nu har vi vant oss vid att arkivhandlingar ska vara åtkomliga via datorn, något som också gjort att enormt många fler har börjat släktforska under 2000-talet. Men frågan är om vi som släktforskar idag missar det som tidigare släktforskare hittade. När man ändå besökte landsarkivet för att läsa i kyrkböckerna kanske man också läste i domboken efter att ha sett en anmärkning i husförhörslängden om att en släkting dömts för ett brott. Idag hoppar vi nog över det om domboken inte har digitaliserats.

Åtminstone är det så för mig. De enda domböcker jag tagit del av är i de fall jag haft tur och hittat den digitaliserad. Före pandemin kunde man beställa avfotografering från Arkiv Digital och förmodligen återupptas det framöver. Men jag som under de drygt tio år jag släktforskat har vant mig vid att få allt genast, dvs kunna läsa direkt, jag har inte utrustat mig med det tålamod som krävs för att vänta ett antal veckor på beställda kopior från Riksarkivet. Jag vill ju ha allt genast.

Digitaliseringen är toppenbra, tycker jag. Fantastiskt! Men jag inser att jag också missar mycket som jag skulle kunna ta del av när det kräver lite mer av planering och väntan.

Har jag ett datum för när en dom fallit är det nog ganska lätt för en arkivarie att plocka fram det i en dombok och skicka kopior till mig. Men allt det där andra som kräver letande, då får jag antingen kosta på att en arkivarie jobbar för mig eller sätta mig på arkivet och läsa själv. Pengar eller tid, alltså.

Något som Claes Westlign talade om är att domstolsarkiven kan ge information om släkten längre bakåt än kyrkoarkiven. Har du tur så finns det kyrkböcker från 1600-talet i de socknar där din släkt levt. Men de flesta är inte äldre än från 1680-talet, eftersom vi fick en ny kyrkolag 1686. Det finns äldre i enstaka socknar, men de är nog inte så många.

Letar du däremot i domböckerna kan det ge fler generationer bakåt, eftersom ärenden som gällde gårdar (köp, arv, andra överlåtelser) blev ett ärende i rätten. Och då kan det finnas utredningar om släktförhållanden pga bördsrätten som innebar att den som var släkt hade förköpsrätt på en gård. Arvstvister hamnade också i domstolen, vilket kan ge väldigt mycket släktinformation. Dessutom är det inte ovanligt att en äldre person fick vittna om hur något varit för länge sedan, om en part i ett mål t ex hävdade sedvanerätt, alltså ”så här har det alltid varit”.

Jag är säker på att jag skulle hitta väldigt mycket intressant information om jag läste i domböckerna för Faurås och Himle häradsrätter, de härader där min släkt huvudsakligen funnits. Detta är i Halland och arkivet finns på landsarkivet i Lund och där bor inte jag, men många av domböckerna härifrån har digitaliserats av Arkiv Digital. Det tackar jag för! Då är ett steg på vägen gjort.

Sedan är det läsningen. När det gäller min släkt skulle jag vilja läsa om deras gårdsaffärer och eventuella arvstvister men jag har inga datum att gå på så då får jag läsa sida efter sida och se om jag känner igen något namn. De har säkert också förekommit flitigt i tvister om stängsel, betesmark och annat. En och annan kriminell finns också.

När jag blir pensionär ska jag ta mig an detta, för jag tror att det kräver mycket ostyckad tid. Alltså att kunna sitta och läsa timme efter timme utan avbrott. För jag måste båda lära mig att tolka skrivarens handskrift, att helt enkelt kunna läsa det som står skrivet, och vänja mig vid språket och många äldre ord och uttryck som jag antar användes. Jag skulle verkligen vilja kunna läsa i domböckerna, och övning ger färdighet.

Claes Westling uppmanade oss också att titta på inneliggande handlingar och bilagor. Det finns massor i domstolsarkiven och där kan allt möjligt intressant finnas. Som exempel visade han bild på ett släktträd från en arvstvist i Ydre häradsrätt 1787 och ett soldatkontrakt från Tveta häradsrätt.

Det här släktträdet finns som en bilaga till en dombok från Tveta härad. Ärendet gäller en bördstvist i Torpa socken i Östergötland 1787. Foto: Riksarkivet.

En bilaga till en dombok i Bankekinds häradsrätts arkiv och som finns i Inneliggande handlingar. Detta är en bekännelse från Brita Cajsa Svensdotter berättar här att hon blivit lägrad av en okänd man vid Adelsnäs i Åtvid. Bildkälla: Riksarkivet.

Båda ovanstående bilder finns med i Claes Westlings handbok, med mer information om ärendena.

Jag vill också skicka en tacksamhetens tanke till de som tidigare läst domböcker och gjort avskrifter eller register och delar med sig av. På Rötter finns en sida om detta och det fick också släktforskare som publicerar på egna hemsidor. Tipsa gärna om sådana i kommentarer här!

Det finns verkligen mycket att hämta i domstolsarkiven.

Spridda länkar:
Här har jag samlat lite spridda länkar men har inte testat att allt finns tillgängligt. Se det som tips på var du kan leta.

Domböcker från Orust och Tjörn

Dombok från Lima

Domboksregister Västra härad i Småland

Domboksregister Kinds härad

Domböcker i Jämtland

Domboksregister Kronobergs län

Domböcker i Sunnerbo härad

Domböcker från Hammerdals tingslag

Adolfina var barnens välgörare

Adolfina Bernhardina Johansson var en god människa. Det påstår jag utan att ha känt henne eller känt någon som kände henne när hon levde.

För några veckor sedan fick jag en fråga från en av mina mostrar. Hon och några andra i hembygdsföreningen har den senaste tiden inventerat gravstenarna på församlingens kyrkogård (vilket bra projekt i dessa coronatider!) och till slut återstod bara denna gravsten, som den enda ingen av dem kände till något om:

Adolfina Johanssons gravsten på Okome kyrkogård. Foto: Signe Dahlberg-Persson.

Ni ser ju att det står ”Barnens välgörare” på gravstenen. Vad innebär det? Adolfina levde till 1935 så man kan ju tänka sig att någon av de äldre församlingsborna idag skulle kunna ha hört talas om henne, men så är det alltså inte. Åtminstone inte dem som min moster och övriga gravstensinventerare känner. Detta är i Okome församling i mellersta Halland.

I kyrkböckerna finns en del av svaret. Där får vi veta vem Adolfina Bernhardina var. Hon föddes den 21 mars 1858 i grannförsamlingen Askome. Hennes föräldrar var Karl Johan Bengtsson och hustrun Johanna Christina Andersdotter som var torpare på Vallen under Hede. I familjen fanns redan storasyster Anna Carolina, född 1852. När Adolfina var sex år dog hennes mor. Efter två år gifte hennes far om sig med Katrina Erlandsdotter. 1876 flyttade familjen från Askome till gården Gällsås 2 i grannförsamlingen Okome, där de köpt ett småbruk på 1/12 mantal.

Systern Anna hade emigrerat till Danmark 1869 men Adolfina blev hemmadotter. En kort tid hade de en fosterflicka i familjen och 1902 kom Karl Johan August Johansson som dräng till gården. Han hade varit dräng hos kyrkoherdeänkan prostinnan Gudmunda Benjamina Carsson i Köinge. Samma år gifte sig Adolfina och drängen, som jag för enkelhetens skull kallar Karl. Då var de 49 och 44 år gamla och några egna barn fick de aldrig.

Adolfinas far och styvmor dog inom några år och dotter och måg tog över gården. Den drev de fram till 1911 då gården köpts av kraftbolaget Ätrafors AB. Bolaget köpte upp gårdar i Gällsås och på andra sidan Ätran i Askome i avsikt att anlägga en kraftverksdamm, vilket också skedde några år senare. Ätraforsdammen finns kvar, men också historien om de gårdar som dränktes av dammens vatten. En av dem var den gård där min morfar bodde med sina föräldrar på Gällsås 2. Så min morfar var granne med Adolfina.

Häradsekonomiska kartan från början av 1900-talet. Här är Ätraforsdammen planerad men ännu inte anlagd. Gårdarna i Gällsås låg alldeles intill Ätrans strand och på en av dem bodde Adolfina. Vilken vet jag inte, utom att det inte var på Gällsås 2:7 för där bodde min morfar med föräldrar och syskon.

Sedan kraftbolaget köpt deras gård flyttade Adolfina och Karl till granngården Jordsbacka där de blev hyresgäster i ett hus som Adolfina senare friköpte. 1915 dog Karl och Adolfina blev ensam kvar. 1933 flyttade hon och blev inneboende hos en hemmansägare på Gällsås 1. Där tog hennes liv slut den 9 mars 1935. Att det står Jordsbacka på hennes gravsten beror nog på att hon bodde där i 22 år, de flesta åren som änka.

Adolfina dog alltså barnlös och utan bröstarvingar. Kanske fanns det inga syskonbarn i Danmark, eller så var det ingen som kände till dem. Vid bouppgteckningen företräddes Allmänna arvsfonden av hemmansägare Svensson i Långansgård. Men pengarna hamnade inte hos arvsfonden. Adolfina hade skrivit ett testamente där hon gav mindre summor till ett par grannar men att resten skulle gå till Okome fattigvårdsstyrelse för att användas till fattiga barn inom kommunen. Så därför kallas hon barnens välgörare.

Från Adolfinas bouppteckning. Bildkälla: Arkiv Digital.

Adolfina hade tillgångar på 1620 kronor och 93 öre. När begravning, bouppteckningskostnad och vårdkostnader betalats återstod 1231 kronor och 61 öre varav 931 kronor gick till fattigvårdskassan för vidare befordran till fattiga barn.

Jag undrar hur detta gjordes i praktiken. 931 kronor var nog värt en del på den tiden. Jag vet inte vad summan motsvarar idag men hennes begravning kostade 251 kronor och vad kostar en begravning idag? Delade man ut kontanter till fattiga barnfamiljer eller fick de kläder och andra förnödenheten? Inrättade man en fond där barnfamiljer i församlingen kunde ansöka om bidrag? Är det någon som vet något om detta så berätta gärna i en kommentar. Eller om du är släkt med Adolfina.

Jag är glad att min moster bad om hjälp att få fram lite uppgifter om Adolfina. Det finns något att berätta om varje människa och informationen finns i arkiven.

Svaren finns i de digitala arkiven

Lämna ett svar

Det är via de digitala arkiven som vi släktforskare kommer åt historiens hemligheter. Tack vare att alla kyrkböcker fram till 1895 digitaliserats och väldigt många därefter kan vi nå dem via datorn och nätet. Egentligen är det ganska fantastiskt.

Här kan jag sitta med datorn i knäet och bläddra i gamla kyrkböcker från 1600-talet. 1633 satt komministern Erici Benedicti i Västrums dåvarande prästgård och skrev upp de som fötts under året. Idag kan vi läsa exakt vad han skrev, det är bara några klick bort:

Bild från Gladhammars äldsta kyrkbok, från det digitala arkivet. Källa: Gladhammar (H) C:1 (1633-1707) Bild 4 / Sida 1.

Zacharias och Erici Benedicti var två bröder som båda blev präster. Erici var komminister i Västrum och Zacharias var kyrkoherde i Gladhammar på 1630-talet. Bröderna var söner till Benedictus Nicolai Cornukindius som var kyrkoherde i Odensvi 1586–1610.

Ericus anteckningar i Gladhammars och Västrums allra äldsta kyrkbok kan vi fortfarande läsa. Han börjar skriva i boken 1633 och noterar de som föds, vigs och dör. Han har en vacker och sirlig handstil med fina slängar på versalerna. Att det verkligen är han som skriver, och inte storebror kyrkoherden, har jag fått veta av släktforskarkollegan, som följt den här familjen i sin forskning. Hon har lärt sig känna igen Ericus handstil från både Västrum och Odensvi socknars kyrkböcker. Den informationen tackar jag för!

Under tiden i Västrum fick Erici sex barn. Hans son Bengt föds den 14 april 1633 och är ett av de allra första barnen som han noterar i födelseboken. Den förste som dör det året är Nils i Riskebo, som ligger norr om Blankaholm. Vad han hette i efternamn står inte, men om vi antar att det är en gammal man som dött kan han vara född i mitten av 1500-talet.

Tanken svindlar lite när jag inser vilka tidsrymder som överbryggas när jag läser detta. Jag måste erkänna att det är ganska så fascinerande att i dag läsa det här som skrevs för nästan 400 år sedan.

1640 återvände Erici hem till Odensvi och blev komminister och senare kyrkoherde där. Han avslutade sin prästgärning i Rumskulla där han dog 1675. Så han hann skriva en hel del i kyrkböckerna under sina drygt fyra decennier som präst.