Genom domstolarnas protokoll kan man få veta mycket om sin släkt. Det vet alla ni som redan gett er på att läsa domböcker.
Nu ska jag berätta om ett fall jag råkat på. Det handlar om den unga kvinnan Maria, född 1891. Hon förlorade tidigt sin far och växte upp i fosterhem. 1913 dömdes hon till fängelsestraff för barnamord och satt av straffet på fängelset i Växjö. Det var lätt att hitta henne i fängelsejournalen och fängelsets kyrkbok, de är digitaliserade av Arkiv Digital. Där såg jag att hon dömts till ett och ett halvt år. Men vad hade egentligen hänt?
För att ta reda på det beställde jag kopior från domboken i Årstad och Faurås häradsrätts arkiv, för den är inte digitaliserad. Eftersom jag hade datum för domen tillkom ingen forskningsavgift till arkivarien på Riksarkivet, bara kostnaden 4 kr/sida som utgår på alla kopior. Det tog några veckor, jag beställde den 10 oktober och kopiorna kom som en pdf-fil den 24 november. Mycket behändigt.
Med det här inlägget vill jag bara visa vad man kan hitta i domböckerna och uppmana er att beställa kopior, om domboken inte är digitaliserad. Så mycket information det fanns att tillgå. Jag fick 32 sidor, och när jag såg hur mycket det var förstod jag att det inte bara var protokollsidorna från domboken utan här ingår också bilagor som finns inlagda i domboken. Om detta är ovanligt eller vanligt, att bilagor ingår, vet jag inte.
Bland bilagorna finns både polisförhör med Maria och hennes husbondfolk (hon var piga på en gård), polisens protokoll från sina undersökningar och obduktionsprotokollet. Spädbarnsliket hade hittats i en brunn och sedan obducerats för att fastställa dödsorsaken. Även protokoll från förhöret med den som hittade barnliket ingår.
Utsnitt från obducentens protokoll, som finns som bilaga i domboken. Här konstateras att dödsorsaken är oklar men att barnet kan ha dött av kvävning. Bildkälla: Riksarkivet.
Maria erkände dådet. Hon hade vid polisförhören berättat att hon träffat en man och blivit gravid sedan hon lovats äktenskap. Men så hade hon lämnat sin dåvarande pigtjänst och fått ny plats långt därifrån och de hade inte mera setts. Trots att hon skrivit flera brev hade hon inte fått svar. Vem mannen var uppgav hon inte. Hon insåg snabbt att hon som ogift inte hade möjlighet att ta hand om ett barn.
Vi får veta hur hon tänkt och känt och resonerat, hur hon kastats mellan hopp och förtvivlan, och hur hon handlat för att undkomma upptäckt. ”Först hade hon tänkt att söka enslighet vid födseln samt därefter döda och nedgräva barnet” står det i protokollet. Sedan hade hon kommit på att om hon bara lät barnet ligga utan att ta hand om det skulle det dö av sig själv.
När hennes tillstånd började synas hade hon bytt arbete och nya husbondfolket hade inget märkt, enligt både hennes och deras vittnesmål. När hon kände att det var dags att föda hade hon lagt sig sjuk i pigkammaren efter morgonmjölkningen. Husmor hade kommit och erbjudit henne middag men det hade hon avböjt. Fram på eftermiddagen föddes barnet, under tiden som husmodern befann sig i dagligstugan på andra sidan väggen. Maria hade legat i sin säng med en filt över sig, fött barnet och låtit det ligga och sedan somnat. När hon vaknade några timmar senare hade hennes matmor kommit in med kaffe och dopp, men inte märkt det nyfödda barnet som låg under filten. Efter kaffet hade Maria ”lyft på filten och funnit barnet dött”. Sedan hade hon lagt barnet i sin koffert, gått upp och mjölkat nästa morgon och några dagar senare fått ledigt för att besöka sin mor i en annan socken och under resan hem stannat vid en brunn och slängt ner barnliket.
Det är en ruskig historia och jag tänker ”hur kunde hon, hur klarade hon detta?” och ”stackars kvinna!”. Man kan inte undgå att bli berörd.
Polisen och domstolen var noga i sin undersökning. De verkar ha ställt sig frågande till att Maria kunde föda sitt barn utan att matmodern märkte något. En ritning av huset med rummen ingår i domstolsprotokollet. Och jag tänker förstås också ”hur kunde hon föda barn på ena sidan väggen och matmodern gå i sitt värv på andra sidan väggen utan att märka vad som hände?”.
I protokollet beskrivs i detalj hur allt gått till när barnet föddes. I texten står det på flera ställen ”den tillt.” som betyder den tilltalade, alltså Maria. Bildkälla: Riksarkivet.
En ritning på huset ingår som bilaga. Rätten verkar ha ställt sig fråggande till hur Marias matmor kunde undgå att upptäcka den pågående förlossningen på andra sidan väggen. Bildkälla: Riksarkivet.
Maria frigavs från fängelset efter ett och ett halvt år och flyttade sedan långt bort, gifte sig och fick flera barn. Hon ingår inte i min släkt utan jag kom i kontakt med hennes fall genom en släkting vars bekant kommer från Marias fosterfamiljs släkt.
