Kategoriarkiv: Historia

Böcker för släktforskare

Vill du få inspiration att skriva om din släkt så läs om andra släkter! Det uppmanar jag alla släktforskare. Det finns så många bra släkt- och familjeberättelser, och en hel del romaner, som bygger på släktforskningsuppgifter. Det vill säga det vi vet om de som varit före oss, både från privata dokument, från offentliga arkiv och från det vi hört berättas. Fler boktips kommer.

Här är några boktips för släktforskare:

Karin Edvall De bortglömdas skuggor,  kom i ny och reviderad utgåva 2012. I boken berättar hon om ett antal historiska kvinnor, vanliga människor, som hon hittat i arkiven. Det är utsatta kvinnor, de som döms för brott, de som är prostituerade, de som är vansinniga, de som trätt med sina makar eller övergett sina barn. Men här finns också barnmorskan Greta Stina Johansdotter från Örträsk och den omyndiga hustrun Elisabet Nilsdotter som födde 17 barn under 23 års tid. Det sjuttonde barnet tog hennes liv. Genom de här kvinnorna som exempel får vi en rejäl lektion i svensk kvinnohistoria. Karin Edvall har både utforskat kvinnornas egen historia och de omständigheter under vilka de levde, vilka villkor som styrde deras liv och hur samhället då såg ut. 1700- och 1800-talet stiger fram för oss, ur kvinnoperspektiv.

Lars Andersson: Ljus från ingenstans. De levandes land. Lars Andersson har skrivit sin släkthistoria i två delar. Detta är romaner, inte dokumentärberättelser. Han fabulerar, med författarens frihet, men har använt fakta från arkiven. Böckerna handlar om människorna i byn Hedås i Grava socken, söder om Forshaga i Värmland. Det är här hans fars släkt bott sedan 1600-talet och det är här han själv tillbringat många somrar. Den första boken kom ut 2008 och heter Ljus från ingenstans. Den handlar om tiden från den första bosättningen i Hedås på 1600-talet, och fram till sent 1800-tal. Nästa roman, med titeln De levandes land, gavs ut 2012. Den tar vid där den första slutar och sträcker sig till 1950-talet, men delvis fram till idag. Det börjar med bonden Knut Nilsson i Hedås, vars hemman blir skattelagt 1625. Hedås ligger vid Klarälven, öster om stranden och utgör en remsa mark mellan vatten och berg. Knuts hemman utvecklas till en by med flera gårdar och finns kvar än idag. De flesta i byn är släkt med varandra men allt eftersom nya generationer kommer till tunnas släktbanden ut, men lever ändå kvar. Vi följer dem, generation efter generation, ända fram till idag. Det han gjort i dessa två böcker är det som många släktforskare önskar sig, att kunna skriva en levande släkthistoria och lyfta fram många olika livsöden i ljuset, så att de blir människor av kött och blod, tårar och glädje. Lars Andersson är noga med att påpeka att det är romaner, påhittade berättelser. Han har använt sig av alla tillgängliga arkiv där det finns uppgifter om Hedåsborna och har med författarens frihet lagt till människors tankar, känslor och handlingar. Läs mer

Lort-Sverige 1938

Vi som släktforskar vill få kött på benen. Vi vill veta mer om livet under den tid vi släktforskar om. Hur människor levde och bodde, deras levnadsvillkor och vardagsliv. Det finns en mängd intressant litteratur i ämnena folklivsforskning, historia och etnografi.

Sommarhalvåret 1938 reste radiojournalisten Lubbe Nordström runt i Sverige och undersökte bostadsförhållandena på landsbygden, tillsammans med teknikern Axel Hedin.

Färden gick från Stockholm, ner genom Östergötland till Småland och Skåne, uppåt igen via Halland, Mellansverige, till Norrland och så hemåt igen. Det blev en serie radioreportage och boken Lort-Sverige. Här skildras övergången från det fattiga Sverige till det välmående Sverige, som väntade runt knuten. Vi var redan inne i folkhemsbygget, men levde till stor del fortfarande i elände.

Lubbe Nordström 1938
Lubbe Nordström dokumenterade Lort-Sverige 1938.

Snart har det gått 75 år sedan dess. Boken är fortfarande mycket känd och gjorde verkligen avtryck i sin tid.

Den här boken är intressant för oss släktforskare eftersom den ger en så stark bild av den tidens Sverige, och hur människorna på landet levde då. Landsbygden får liv.

Socialdemokraterna regerade sedan valet 1932 men hade inte majoritet. Därför hade man ingått sitt kohandelsavtal med Bondeförbundet, för att kunna ta sig ur 30-talskrisen och i stället bygga upp folkhemmet. En del i detta var bostadsförbättringsbidragen, för att folket skulle få människovärdiga bostäder. Om man kunde satsa en del pengar själv fick man bidrag att antingen bygga nytt eller bygga om och restaurera.

Många bodde riktigt eländigt, efter flera fattiga år och försämrad ekonomi i Sverige de första decennierna under 1900-talet. Förslumningen hade pågått länge.

Lubbe Nordström beskriver målande hur folk bor.

Inget vatten inne, och inte heller avlopp. I de många stugorna utan centralvärme tränger man ihop sig hela familjen i köket, och möjligen också i kammarn, om det finns spis där. Man bor alltså trångt, och med bristande hygien sprids sjukdomar och dålig hälsa. Och inte vädrade man heller, för att inte släppa ut den lilla värmen man hade. Lungtuberkulosen tog många unga liv.

På en del håll var bostadshuset fortfarande hopbyggt med fähuset, som i äldre tider. Och det var inte ovanligt att drängkammarn fanns i en avbalkning av lagården.

De fattiga kvinnorna med barn hemma var utarbetade eftersom hemmet var svårskött och tungt, och många arbetade för att överleva ekonomiskt. Utan dagens barnomsorg och arbetsbesparande maskiner var det ett evigt slit. Pigorna var på väg att försvinna, de som tidigare gjort hushållsarbetet möjligt, eftersom de unga flickorna sökte sig till industrin och städerna.

Det var ett lortigt och snuskigt Sverige han mötte, där man ännu levde kvar i det gamla.

Lubbe Nordström och Axel Hedin kommer till den ena dragiga och lusiga stugan efter den andra, med uppruttna väggar, drypande av fukt och mögel. Och kalla.

De fattigas bostäder hade till stor del inte underhållits de senaste decennierna.

Någonstans i södra Sverige beskriver han vad det luktar i en litet eländigt småbrukarhem vid vägen: ”barnkiss, potta, fläskos från spisen, sura kläder, lagård, allt som var fattigdom, snusk, bedrövlighet.”

Samtidigt växte det nya Sverige fram, i industrisamhällena och förorterna, och jämförelsen mellan bra och dåligt var lätt att göra. Plötsligt fick man upp ögonen för hur man kunde ha det. Och vi får en helhetsbild av landsbygdslivet tack vare de goda exemplen bredvid de dåliga.

Även om mina föräldrar berättat en del om deras uppväxt under 30-talet ger det här en betydligt mer sammansatt bild av livet då. Man måste också komma ihåg att boken är skriven i en annan tid, där till exempel dagens miljömedvetenhet inte fanns.

Utvandrarna

I helgen har jag sett Jan Troells filmer Utvandrarna och Nybyggarna. Vilka fantastiska filmer han gjort. Så många starka scener och ett lugn berättartempo som aldrig känns långsamt. Det är så fint när Karl Oskar säger till sin Kristina ”Vi är di goaste vänner”.

I min släktforskning ägnar jag en hel del tid åt 1800-talet i socknarna Berga och Ryssby inne i Småland. Säkert är förhållandena där ganska lika dem i Ljuder socken på 1840-talet, när Karl Oskar och Kristina bodde där. I alla fall inbillar jag mig det. Steniga åkrar och magra tegar, torpare och bönder, herrar och underlydande. De grå små fattigtorpen är så vackra på film men hur var det egentligen att leva där?

De människor jag släktforskar om stannade kvar i Småland, men syskon och andra släktingar emigrerade. Ibland kan man i husförhörslängderna se hela familjer som flyttat till Norra Amerika, framför allt under senare delen av 1800-talet.