Kategoriarkiv: Min släkt

Karl och John emigrerade

I fredags kväll började jag leta efter ett par emigranter som jag har i släkten. Det är min fars två morbröder som hette Karl och John Kristoffersson. 2012 letade jag efter dem också, men hittade inte så mycket. Nu ville jag göra ett försök igen eftersom det tillkommer nytt material hela tiden. Och det bar frukt.

Karl föddes 1879 och John 1891, så det var tolv år mellan dem. De var sju syskon i familjen och min farmor Gerda var nummer fem. De bodde på Mute nr 8 i Rolfstorps socken i Halland. Att min far hade morbröder som emigrerade har jag hört talas om redan som barn, men visste inte mycket mer tills jag började släktforska. Min far har aldrig träffat någon av dem eftersom de åkte långt innan han föddes.

Karl som var äldst emigrerade först. När vet jag inte, det är fortfarande ett mysterium. 1920 ansökte han om att få bli amerikansk medborgare och i dokumentet (som jag nu hittat på Ancestry) står det att han och hustrun Elin kom till Seattle i USA från Vancouver i Kanada 1909. Han åkte alltså inte till USA! Inte så konstigt att jag inte hittar hans emigration då. För den har jag letat efter.

I församlingsboken i Rolfstorp står det att han flyttar till Falkenberg i december 1902. Därifrån flyttar han till Varberg men prästen har inte skrivit vilket år och församlingsboken sträcker sig till 1911, så det kan vara vilket år som helst fram till början av 1909. Än har jag inte letat igenom alla flyttlängderna, men det kommer jag nog att göra. Jag vill ju veta.


När han ansöker om amerikanskt medborgarskap bor Karl och Elin i Baring i staten Washington.


Till vänster: John och Karl sitter medan Karls hustru Elin står bakom dem. Vi är inte helt säkra på vem som är vem av bröderna här, det står inget på baksidan av fotot, men jag tycker att det ser ut som om mannen till höger är den äldre. Kvinnan är i alla fall den enes hustru och eftersom John inte gifte sig förrän 1924 måste det vara Elin. Bilden till vänster ät troligen John.

Karl hette Otto som andra namn. Ganska tidigt har jag fått veta att Karl i USA bytte efternamn till Otén, vilket gör jag det lättare att hitta honom i arkiven. Även lillebror John bytte efternamn och i 1930 års folkräkning stavas namnet Oteen. Tack vare det har jag kunnat hitta fler uppgifter.

Idag har jag letat efter möjligheten att hitta emigranter i Kanada, bland annat i databaser hos Library and archives Canada, men utan resultat. Kanske hittar jag uppgifter senare, det här är ju inte färdigt än. På Can Genealogy finns många släktforskningslänkar för Kanada.
Tidigare har jag hittat Karl i den amerikanska folkräkningen 1920. Då bodde han och hustrun Elin (som kallas Ellen) i Madera i Kalifornien, innan de flyttade till Baring i Washington. Det stämmer bra med vad jag hört av en av mina fastrar. Hon har berättat att de två bröderna bodde på var sin kust i USA, förmodligen längre ifrån varandra än mellan Sverige och Florida. Lillebror John slog sig nämligen ner i Florida, och enligt min faster hade han en apelsinodling där.

Delvis var det rätt men inte helt. För Karl bodde faktiskt ihop med John i Florida ett tag, åtminstone enligt folkräkningen 1930. Då har bröderna förenats och arbetade båda två på en kycklingfarm i Fort Pierce. John hade gift sig med Opal som var 14 år yngre. Runt 1938 fick paret en son.

Innan Karl kom till Florida hade han varit hemma i Sverige och vänt 1922-23, enligt Emiweb och kyrkböckerna. Elin dog 1921 och kanske började han då längta hem. Men bara ett år senare återvände han till USA, och där gifte han om sig 1931. Då hade han flyttat tillbaka till Kalifornien och slagit sig ner i Inglewood i Los Angeles. På Familysearch har jag hittat hans militära inskrivningsdokument till andra världskriget 1942 och då uppger han lillebror John som närmast anhörig, så de två bröderna höll nog kontakten även om de bodde i var sin ände av det stora landet.

Karl dog 1966 och John levde till 1983. När jag ikväll läste detta kom de plötsligt väldigt nära. Jag som var i USA 1977, tänk om jag känt till detta då!

Båda två levde alltså ganska länge, till 87 och 91 år. John blev också amerikansk medborgare.


Sista livstecknet är så vitt jag vet ett julkort till min farmor från hennes bror John 1979. Under hans lite darriga handstil har någon annan skrivit själva julhälsningen. Kanske är det hans hustru Opal, kanske sonen. Jag får för mig att det är en kvinna som skrivit.

Båda Karls hustrur var av svensk härkomst även om Mary var född i Kansas. Johns hustru Opal ska jag se om jag kan hitta mer uppgifter om, det enda jag vet är att båda hennes föräldrar föddes i Washington.

I går såg jag också att min fars morbror Johan skulle ha utvandrat till Amerika 1924, åtminstone enligt församlingsboken. Men jag undrar om han kom iväg? Eller så ångrade han sig och åkte hem snart för så vitt jag vet var han kvar i Sverige resten av livet.

Uppgifterna i USA kommer ju från sekundärkällor, indexerade databaser, vilket man måste komma ihåg. Men en hel del stöds av inscannade dokument och en del av dessa kan laddas ner. Tänk om de visste om att jag skulle kunna sitta hemma i Sverige i dag och läsa om deras liv där.

Det finns fortfarande mycket kvar att ta reda på, men det känns som om det rasslade till i går kväll sedan jag hittat den rätta stavningen av efternamnet. Så himla roligt detta är!

 

Mormor föddes 1904

Den 17 juli är för evigt en bemärkelsedag för mig. Det är den dagen min mormor fyllde år. Då samlades alla mostrar, morbröder, ingifta och kusiner hemma hos mormor och morfar i mitt barndoms Okome. Dessa sommarkalas hos mormor är ett bestående intryck från när jag var barn.

I dag, den 17 juli 2014, skulle min mormor fyllt 110 år.

mormor2barn
Mormor och morfar med sina två äldsta barn. Fotografiet är från sommaren 1924. Fotograf är Karl Pettersson i Gunnarp..

De här sommarkalasen gjorde att jag växte upp med en stor släkt på min mammas sida. Den fanns alltid där, inte bara när mormor fyllde år. Men mormors födelsedag var en viktig höjdpunkt på året. För mig, och jag tror även för de flesta andra i den här stora familjen och släkten.

Min mamma är nummer tre i en syskonskara på tretton. Hennes äldsta syster fyllde 92 för ett par veckor sedan. Min mamma gick bort för fem år sedan. En lillebror dog i difteri som åttaåring 1943. Två av systrarna är också borta. En av dem är min moster Astrid, närmast efter min mamma i syskonskaran. Det är hon och hennes dotter som tidigare släktforskat om vår släkt, och bidragit till att jag också släktforskar.

Jag är glad och tacksam över att så många av mammas syskon fortfarande är i livet. De är en länk tillbaka till min mamma, sedan min egen länk till henne brustit.

Min mormor var en enastående kvinna. Det året hon fyllde 20 fick hon sitt tredje barn, min mamma. 22 år senare föddes min yngsta moster.

mormorfamilj
Mormor i vinröd randig klänning längst till höger, tillsammans med sina syskon och sina föräldrar Amanda och Malkolm Johansson. Ett kolorerat fotografi från den 26 april 1926, då mormors far fyllde 60 år.

Mormor och morfar träffades när hon var 17 år, morfar var elva år äldre. En av hans bröder var gift med en av mormors systrar.

Min mormor fick ett strävsamt liv med hårt arbete. Inte bara många barn att ta hand om. Morfar drev en kvarn och såg, ett företag som växte och där han efter hand hade flera anställda. Alla arbetskarlarna skulle ha mat under arbetsdagen, och den maten lagade mormor. Varje dag sex dagar i veckan i många år.

Men vilka goda såser hon gjorde! De glömmer jag aldrig, det är ett smakminne för livet från när jag var barn.

Ibland var jag själv hos mormor på sommarloven. Solen lyste alltid i mormors trädgård, hon hade alltid tid att prata även om hon stod vid spisen eller vek tvätt.

Det är fint att ha sådana barndomsminnen.

När jag ser tillbaka som vuxen så är min känsla att mormor höll ihop sin stora familj med glädje och omtänksamhet. Hennes barn kom ofta hem, de som lämnat hemmet och bildat egen familj. Vi kusiner lärde känna varandra.

Tack vare mormor, morfar och min mammas syskon fick jag en tillhörighet, en plats i ett större sammanhang, som fortfarande betyder väldigt mycket för mig, och som jag tror har gjort mig mindre rotlös än jag annars kunnat vara. Det gick många år när jag inte hade särskilt mycket kontakt med mina släktingar, men de har alltid funnits med ändå eftersom min mamma berättat om allt som hänt och vi har pratat om dem. Nu har jag mer kontakt med dem.mormor2

Givetvis är morfar en viktig person också för mig, men just idag är det mormors egen dag.

Tack mormor, för allt du gett och fört vidare till senare generationer!

Bilden till höger är ett av de sista fotografier jag själv tog på mormor i början av 90-talet. Mormor gick bort 1996.

Från hemtrakterna

HNEgentligen borde det här inlägget legat ihop med det förra. Men nu handlar det om uppmärksamhet i mina hemtrakter.

Den 8 augusti hade Hallands Nyheter en artikel om mig. Klicka på bilden så kan du nog läsa den om du har bra ögon.

Artikeln handlar inte om min skrivhandbok för släktforskare utan om att släktforska. Hallands Nyheter är min hembygds tidning, den jag växt upp med. I trakterna av Falkenberg och Varberg har jag fortfarande en hel del släktingar kvar, och många mer avlägsna släktingar som jag inte känner till. Förrän nu.

Tack vare artikeln har jag fått kontakt med en kusin till min mamma och en tremänning. De kände igen bilden, det kolorerade fotografiet på min mormors familj från 1926. Kusinen har nu delat med sig till mig av den släktforskning han själv gjort, och han har fått lite nya uppgifter av mig. Jag hoppas kunna träffa honom vid något tillfälle när jag är hemma i trakten igen. Sådant här är verkligen glädjande.

Tack vare släktforskningen har jag fått kontakt även med flera andra mer avlägsna släktingar. Det är en fin bonus.

 

Amerikasläktingarna har kommit och åkt

I förra veckan var jag på släktsafari i två dagar. Fantastiskt roligt och trevligt. Vi fick besök av avlägsna amerikanska släktingar som ville se var de kommer ifrån.
Jag har nästan all min släkt i mellersta Halland, i trakterna kring Ullared, och det var där vi träffades. Två amerikanska systrar, barnbarnsbarn till min morfars faster Albertina som utvandrade 1877, kom till Sverige några dagar tillsammans med sina respektive makar. På onsdagen (nationaldagen) åkte vi runt och tittade på bland annat en släktgård, en torpgrund, en gård där morfars farmor fötts, ett hembygdsmuseum och ett skogsskifte som morfars farfar ägt. Detta var utanför Köinge, på vägen mellan Falkenberg och Ullared.

Am1

Här är vi på gården Svenstorp norr om Köinge i Halland. Min morfars farfar Lars Arvidsson hade gården under mitten av 1800-talet och här föddes de amerikanska systrarnas farfars mor Albertina 1847. Idag är det en fyrmänning till mig som har den, Lars Arvidssons barnbarns barnbarn. Läs mer

Amerikasläktingar

I nästan alla släkter finns det Amerikaemigranter. Åtminstone om man kommer från torpare och bönder, som jag och 90 procent av oss. Över en miljon svenskar emigrerade till USA under några decennier kring förra sekelskiftet. Det fanns familjer där alla syskon lämnade föräldrarna ensamma hamma. Och många där de flesta syskonen emigrerade. Som tur var stannade ju några kvar.
Som barn har jag hört en del berättelser om min mammas faster Albertina. Jag hann också träffa henne innan hon dog 1967, då jag var gammal nog att komma ihåg ett sådant möte. Och jag vet att hon var ogift.

Albertina1877svv
För en tid sedan fick jag veta att en faster Albertina emigrerat till Amerika på 1870-talet och har efterlevande där som ska komma hit och hälsa på i sommar. Det stämde ju inte med mitt minne, precis som det ofta kan vara med släkthistorier. Det visade sig vara min morfars faster Albertina. Det finns alltså två Albertina i min släkt, i två generationer.

Bilden till höger är morfars faster Albertina som emigrerade till USA. Bilden togs när hon var nyanländ 1877, 30 år gammal.

Förra året fick jag kontakt med denna Albertinas barnbarnsbarn, två systrar, som ska besöka Sverige om några månader för att se var deras förfäder kommer ifrån. Nu har vi mailkontakt och jag har fått veta betydligt mer om denna emigrerade faster till min morfar.
Morfar hade också en annan faster som hette Josefina Potentia, syster till Albertina, och som också emigrerade. Henne vet vi inte mycket om, utan letar fortfarande i amerikanska arkiv, både jag och den ena av de två systrarna.
Även på min mammas sida kommer jag från mellersta Halland, och det är dit mina amerikanska släktingar kommer på besök i sommar. Det ser jag verkligen fram emot.
1968, när jag var i början av tonåren, träffade jag en annan amerikansk släkting på besök. Jag var med för att hjälpa till med att prata engelska, eftersom flera av mina äldre släktingar då inte kunde det så bra. När jag nu fick veta att vi skulle få Amerikabesök i sommar trodde jag att det var samma personer. Men så var det inte alls. Besöket 1968, det var en ättling till en av min morfars mostrar.
Det finns förstås fler emigranter i släkten, både på min mormors sida och på min pappas sida.

Albertina4
Det här är Albertinas dotter Josephine med make Henry Olmstead och sönerna Alvin och Roland. Fotot är från 1908.

I makens släkt finns det också en historia om att två bröder till hans far skulle ha emigrerat. Det stämmer inte, åtminstone inte vad jag kunnat se. Däremot var det två kusiner till hans far som emigrerade kring förra sekelskiftet.
Så är det ofta. Släktberättelser som både stämmer och inte stämmer. När man släktforskar kan man, om man har tur, få veta hur det verkligen förhåller sig.