Den 17 juli är för evigt en bemärkelsedag för mig. Det är den dagen min mormor fyllde år. Då samlades alla mostrar, morbröder, ingifta och kusiner hemma hos mormor och morfar i mitt barndoms Okome. Dessa sommarkalas hos mormor är ett bestående intryck från när jag var barn.

I dag, den 17 juli 2014, skulle min mormor fyllt 110 år.

Mormor och morfar med sina två äldsta barn. Fotografiet är från sommaren 1924. Fotograf är Karl Pettersson i Gunnarp..

De här sommarkalasen gjorde att jag växte upp med en stor släkt på min mammas sida. Den fanns alltid där, inte bara när mormor fyllde år. Men mormors födelsedag var en viktig höjdpunkt på året. För mig, och jag tror även för de flesta andra i den här stora familjen och släkten.

Min mamma är nummer tre i en syskonskara på tretton. Hennes äldsta syster fyllde 92 för ett par veckor sedan. Min mamma gick bort för fem år sedan. En lillebror dog i difteri som åttaåring 1943. Två av systrarna är också borta. En av dem är min moster Astrid, närmast efter min mamma i syskonskaran. Det är hon och hennes dotter som tidigare släktforskat om vår släkt, och bidragit till att jag också släktforskar.

Jag är glad och tacksam över att så många av mammas syskon fortfarande är i livet. De är en länk tillbaka till min mamma, sedan min egen länk till henne brustit.

Min mormor var en enastående kvinna. Det året hon fyllde 20 fick hon sitt tredje barn, min mamma. 22 år senare föddes min yngsta moster.

Mormor i vinröd randig klänning längst till höger, tillsammans med sina syskon och sina föräldrar Amanda och Malkolm Johansson. Ett kolorerat fotografi från den 26 april 1926, då mormors far fyllde 60 år.

Mormor och morfar träffades när hon var 17 år, morfar var elva år äldre. En av hans bröder var gift med en av mormors systrar.

Min mormor fick ett strävsamt liv med hårt arbete. Inte bara många barn att ta hand om. Morfar drev en kvarn och såg, ett företag som växte och där han efter hand hade flera anställda. Alla arbetskarlarna skulle ha mat under arbetsdagen, och den maten lagade mormor. Varje dag sex dagar i veckan i många år.

Men vilka goda såser hon gjorde! De glömmer jag aldrig, det är ett smakminne för livet från när jag var barn.

Ibland var jag själv hos mormor på sommarloven. Solen lyste alltid i mormors trädgård, hon hade alltid tid att prata även om hon stod vid spisen eller vek tvätt.

Det är fint att ha sådana barndomsminnen.

När jag ser tillbaka som vuxen så är min känsla att mormor höll ihop sin stora familj med glädje och omtänksamhet. Hennes barn kom ofta hem, de som lämnat hemmet och bildat egen familj. Vi kusiner lärde känna varandra.

Tack vare mormor, morfar och min mammas syskon fick jag en tillhörighet, en plats i ett större sammanhang, som fortfarande betyder väldigt mycket för mig, och som jag tror har gjort mig mindre rotlös än jag annars kunnat vara. Det gick många år när jag inte hade särskilt mycket kontakt med mina släktingar, men de har alltid funnits med ändå eftersom min mamma berättat om allt som hänt och vi har pratat om dem. Nu har jag mer kontakt med dem.

Givetvis är morfar en viktig person också för mig, men just idag är det mormors egen dag.

Tack mormor, för allt du gett och fört vidare till senare generationer!

Bilden till höger är ett av de sista fotografier jag själv tog på mormor i början av 90-talet. Mormor gick bort 1996.