Att släktforska innebär att leta i gamla arkiv efter noteringar om tidigare släktmedlemmar, framför allt i kyrkoarkiven. I Sverige har prästen fört bok över sina församlingsbor sedan 1600-talet. Barn som fötts har registrerats, liksom vigslar, flyttningar och dödsfall.
Numera är det lätt att släktforska, tack vare de digitala arkiven. Men det är tidskrävande. Framför allt är det väldigt roligt, men man behöver ha lite ordningssinne och mycket tålamod.
De alla flesta svenskar härstammar från torpare och bönder, vanligt folk med liv som inte lämnat särskilt många spår i arkiven. Men så gott som varje släktforskare hittar i sin släkt både rika och fattiga, brottslingar och hedervärt folk, en eller annan kändis, oäkta barn, sjuka och vanföra. Om inte i de direkta släktleden så i sidogrenar. Det är dessa som gör släktforskningen så intressant, att hitta dem som skiljer sig från mängden. Vad våra förfäder en gång gjort ska vi inte känna skam eller vrede över idag, utan i stället se att med dem får berättelsen extra liv.
Många gånger är det svårt att läsa de gamla handskrifterna. En del präster har en svårläst handstil, andra har använt dåligt bläck som bleknat med tiden och andra använder svårtolkade förkortningar. Oftast är det nog klockaren som skrivit och prästen som dikterat. Det är därför ibland ett detektivarbete att förstå det som finns att läsa i arkiven, och därför kan det också bli fel.
Kyrkoarkiven är bara en liten del av de arkiv som finns och det finns alltså betydligt mer att utforska. Det finns mängder av arkiv utöver kyrkoböckerna. Ett exempel är mönstringsrullor över de indelta soldaterna. Har man tur kan man hitta arkiverade bouppteckningar. Domstolarnas arkiv är till stor del tillgängliga.
Man måste komma ihåg att det som kommer fram ur kyrkoarkiven bara är konturerna av de liv som levts. Vad människorna hette, var de bodde, när de levde och dog, det säger egentligen ingenting om deras liv. Vad vi säkert helst vill veta är vad de tänkte och kände, vad som fick dem att handla som de gjorde, och hur de var som människor. Det får vi aldrig veta, om det inte dyker upp dokument som berättar mer.
Ska du börja släktforska så börja med att gå en kurs. De flesta lokala släktforskarföreningar ger kurser, ofta i samarbete med studieförbund. Det finns kurser på nätet för självstudier. Och så finns det universitetskurser på distans.
Jag rekommenderar varmt att börja med en kurs.
Vill du orientera dig i släktforskning finns det massor av bra information på nätet. Bra nybörjarhjälp finns på bloggen Släktforskning för noviser.
Fler artiklar: