Alla släktforskare stöter ju på dödsorsaker för sina anfäder och anmödrar i församlingarnas dödböcker. Att dödsorsakerna till stor del var andra förr än nu kan vi se.

När jag letat uppgifter i dödböckerna för Västrums församling 1796-1827 och 1828-1845 ser jag många av gamla tiders sjukdomar angivna som dödsorsak: slag, vattusot, ältan, nervfeber, håll och styng, mässling, häftig feber, pleuresie, bröstfeber, halsont, andtäppa och inflammatorisk feber.
Ålderdom är naturligtvis vanligt som dödsorsak, liksom att mödrar dör i barnsäng och att nyfödda barn dör utan angiven orsak. I ett fall skriver prästen ”venerisk” som dödsorsak. Det innebar syfilis och var förhållandevis vanligt in på början av 1800-talet. Eftersom Västrum är en skärgårdskommun hände det ibland att någon drunknade, oftast är det unga vuxna män. Ett sorgligt dödsfall är en tolvårig pojke som slogs ihjäl vid klockringningen i kyrkan.

Dödbok från Västrums församling 1825.  Källa: Västrums kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker. Huvudserien, SE/VALA/00454/C I/2 (1796-1827), bildid: C0029358_00209

Vill man veta mer om gamla tiders sjukdomar och folks hälsa finns svar i boken ”Folkhälsa och sjukvård” som ingår i serien Sveriges Nationalatlas och är utgiven av Socialstyrelsen.

Medellivslängden i Sverige var så låg som strax under 40 år på 1770-talet och fram till några år  in på 1800-talet. Idag är den runt 80 år. Kvinnor har alltid haft ett par år högre medellivslängd än män. Att medellivslängden var så låg på 1700-talet berodde förstås på den höga barnadödligheten. Efter 1850 ökade medellivslängden betydligt.

Farsoter och svält präglade hälsotillståndet fram till tidigt 1800-tal. I städerna, där folk bodde tätt och med sämre hygien, var dödligheten större än på landsbygden. Förhållandena kunde också skilja markant mellan olika delar av landet. Både spädbarnsdödligheten och övrig dödlighet var i Kalmar län förhållandevis låg under 1800-talet men stora skillnader fanns mellan socknarna.

En karta i boken visar spädbarnsdödligheten i Sveriges 2400 socknar åren 1848-52. Västrums socken ligger då inom intervallet med högsta dödligheten (140-362/1000). Västerviks socken ligger i mitten (94-140/1000) och Hallingebergs socken i intervallet med lägst dödlighet (12-94/1000).

1880 visar statistiken att diarrésjukdomar var den vanligaste orsaken till spädbarnsdödlighet i städerna, orsakat av sämre sanitära förhållanden än på landsbygden.

De vanligaste dödsorsakerna var epidemisjukdomar, som olika febersjukdomar, dysenteri, mässling och scharlakansfeber. Smittkopporna var en extremt smittsam sjukdom med hög dödlighet som skördade många offer och var den vanligaste dödsorsaken på 1700-talet. I dag är den utrotad. Smittkoppsvaccinet kom i början av 1800-talet och redan 1816 blev vaccinering obligatorisk. Att man var vaccinerad noterades i husförhörslängderna. Sedan minskade dödligheten mycket snabbt. Redan på 1830-talet vaccinerades mer än 80 procent av alla barn. Biskopen i Växjö Esaias Tegnér konstaterade 1833 att det var ”freden, vaccinen och potäterna” som förbättrade den svenska folkhälsan.

Kring förra sekelskiftet 1900 var det lungsoten som tog flest liv. 1845 var dödligheten i lungsot 29/1000 i städerna och 20/1000 på landsbygden. Först på 1940-talet kom antibiotika. Innan dess var det bara sanatorievård som kunde underlätta för den sjuke, från och med 1890-talet.

Kunskapen om äldre tiders sjukdomar har vi tack vare Tabellverket (senare Statistiska Centralbyrån) som från mitten av 1700-talet begärde in uppgifter från prästerna varje år om dödsorsaker. Senare var det provinsialläkarna som förde statistiken.

Hur var det med gossen som dog av klockringningen i Västrums kyrka? Det var den tolvårige Anders Johannes Solfeldt, son till klockaren Johannes Solfeldt och hans hustru Britta Catharina Palmberg, som förolyckades. Olyckan skedde den 3 augusti 1845. I dödboken skriver prästen ”träffades vid sammanringningen af klockan och dog i samma ögonblick”. (Se Arkiv Digital Västrum CI:3 (1828-1845) Bild 140 / sid 277)

Källor: Wikipedia, Nordisk Familjebok 1800-talsutgåvan, Anbytarforum på nätet, ”Ordbok för släktforskare” av Kent Andersson och Henrik Anderö.

Artikeln har tidigare publicerats i Wåra Rötter nr 1, 2011.

 

Några vanliga sjukdomar

Lunginflammation hade flera olika namn. Det kunde kallas bröstfeber, pleuresie eller ”håll och styng”.

Nervfeber var det samma som tyfus eller tyfoidfeber, en smittsam febersjukdom orsakad av salmonellabakterie.

Vattusot eller vattensot innebar vattenfyllda svullnader, eller ödem, i olika organ i kroppen.

Ältan var detsamma som engelska sjukan eller rakitis. Det var en bristsjukdom som först uppmärksammades i Storbritannien när barn som flyttade från landet till stan under industrialismen fick krumma ben, det vill säga missformat skelett. Orsaken var brist på D-vitamin som finns i solljus.

Slag eller slaganfall betydde hjärninfarkt eller hjärnblödning.

Andtäppa var troligen detsamma som astma.

Frossa eller feberfrossa innebar malaria, som var förhållandevis vanligt i Sverige förr.