Den oblyge soldaten

Lämna ett svar

Bohusläns regemente deltog 1807 i kriget mot Pommern. Vid mönstringen i Stralsund den 2 juni 1807 fanns soldaten Sven Oblyg med. Jo, han hette faktiskt så:

Ett fint namn tycker jag. Som ni ser var han från Västergötland. 43 är hans ålder och 24 de år han tjänat kronan som soldat. Han är 5 fot och 8,5 tum lång, det vill säga 174 cm, och är gift.

Nästa soldat i samma kompani heter Christian Granat och är lite längre och lite yngre.

De här två råkade jag få ögonen på när jag letade efter min egen anfader soldaten Arvid Roth, som kom från Hjertums socken och var placerad i Fräkne kompani i samma krig. Han tog värvning 1798 och tog avsked 1817. Då var han inte stridsduglig längre, enligt hans befäl. Och Sverige var ju inte längre i krig och skulle aldrig mer vara, fast det visste man ju inte då.

De hade fina namn, soldaterna som gick ut i kriget mot Pommern: Trogen, Fröjd, Tiger, Kling, Fredlig(!), Rask (det känner vi ju igen från Wilhelm Moberg), Snäll, Flink, Skarp, Blixt och Wacker. Och en soldat hette Eric Gadd.

Mönstringsrullorna finns tillgängliga för släktforskare via Riksarkivet.

Det är vackra gamla dokument men letar i:

Ännu har jag inte besökt något arkiv, bara letat på nätet. Där finns det mesta.

Andra bloggar om: soldatforskning, släktforskning

Båtsmannen Nils Näsman

Lämna ett svar

I min släkt finns en anfader som hette Nils Näsman. Han var båtsman i Bohus andra kompani från den 20 oktober 1798 tills han dog den 9 januari 1809. Min bror, som också släktforskar, och jag tror att han kan ha stupat i krig, troligen i finska kriget. Men än har vi inte hittat någon notering om vad han dog av.

Ikväll hittade jag honom i en mönstringsrulla i Flottans arkiv, via Krigsarkivet på nätet. Men får leta noggrant i de gamla arkivböckerna, men där fanns han. Och det var här jag fick veta när han blev antagen som båtsman, hur gammal han var och när han dog.

Han var båtsman i Sollums rote i Hjärtums församling, rotenr 139. Där finns han i husförhörslängderna från 1800 till 1807, tillsammans med sin hustru Ingjerd Olsdotter och deras barn. 1811 står hon som änka, men det finns ingen notering om när maken dött eller begravts, vilket det alltid gör när någon dör i församlingen. Sverige var ju i krig 1809 och eftersom han var indelt soldat var han sannolikt uttagen i kriget, och kan ha stupat eller kanske drunknat. Frågan är om vi kan få veta det.

Men jag är i alla fall glad över den här lilla pusselbiten.

Nils Näsman var min farmors morfars far.

Andra bloggar om: släktforskning

Utvandrarna

Lämna ett svar

I helgen har jag sett Jan Troells filmer Utvandrarna och Nybyggarna. Vilka fantastiska filmer han gjort. Så många starka scener och ett lugn berättartempo som aldrig känns långsamt. Det är så fint när Karl Oskar säger till sin Kristina ”Vi är di goaste vänner”.

I min släktforskning ägnar jag en hel del tid åt 1800-talet i socknarna Berga och Ryssby inne i Småland. Säkert är förhållandena där ganska lika dem i Ljuder socken på 1840-talet, när Karl Oskar och Kristina bodde där. I alla fall inbillar jag mig det. Steniga åkrar och magra tegar, torpare och bönder, herrar och underlydande. De grå små fattigtorpen är så vackra på film men hur var det egentligen att leva där?

De människor jag släktforskar om stannade kvar i Småland, men syskon och andra släktingar emigrerade. Ibland kan man i husförhörslängderna se hela familjer som flyttat till Norra Amerika, framför allt under senare delen av 1800-talet.

Annat var det förr

Lämna ett svar

För ungefär 200 år sedan levde en korpral Forss i en by i Småland. Han var född 1780 och dog 1844. I femtioårsåldern försatte han sig i svårigheter. 1828 döms han ”för lägermål i förbjudet led” tillsammans med pigan Sara Svensdotter. Då var han fortfarande gift med Saras syster Elin och på den tiden var otrohet ett straffsrättsligt brott. De dömdes till kyrkoplikt, vilket innebar att de fick sitta på en särskild pall i kyrkan för att visa att de begått ett brott och skulle skämmas inför menigheten.

Detta har jag hittat i en notering i kyrkoarkivet under min släktforskning.

Idag tycker jag att det är en sådan här anteckning i husförhörslängden som ger liv åt historien. Plötsligt ser man människan bakom uppgifterna om namn och årtal. Men det måste ha varit en svår situation för de inblandade, en offentlig nesa. Frågan är förstås vad som egentligen hände?

Korpral Forss fru låg på hospital och han hade två eller tre av sin barn hemma. Förmodligen kom barnens moster till hushållet för att hjälpa till. Och tycke uppstod? Ja, man kan ju hoppas det. Eller så var han en slusk som tog för sig som han ville. Det får vi nog aldrig veta. Något år senare flyttade han från soldattorpet och Sara följde med vid flytten. Efter ytterligare några år har Sara flyttat och korpral Forss gift om sig och fått två nya barn, sedan den första hustrun dött på hospitalet.

Kladd från en präst

Lämna ett svar

Just nu har jag snöat in på mikrohistoria och har hållit på med släktforskningskursen hela dagen. Det går som regel bra att söka i kyrkoarkiven men ibland är det svårt.

Så här kan det se ut:

Det är prästen i Vittaryd i Småland som kring förrförra sekelskiftet, för omkring 200 år sedan, kladdat rejält i husförhörslängden. Med följd att jag har väldigt svårt att läsa de uppgifter jag vill ha tag på.

Sådant här har nog alla släktforskare stött på. Men har prästen skrivit så här fint, då blir man glad:

Detta är skrivet av prästen i Hallens församling i Jämtland i slutet av 1800-talet.