Lämna ett svar

Elva av människorna på bron här är släkt med varandra. Vi träffades i söndags och några av dem hade inte träffats förut. Det är maken och tre av hans kusiner plus sex kusinbarn och ett kusinbarnbarn. Och så vi som är ingifta. Några av kusinbarnen är kusin med varandra men inte alla.

Alla härstammar de från Axel och Emilia Karlsson, båda födda 1867 i Ryssby respektive Berga församling i Småland.

Här på vägen vid Helgerums slott har Axel och Emilia gått många gånger. Axel var rättare på slottet i början av 1900-talet och Emilia ska ibland ha ryckt in som kokerska. Tillsammans fick de 13 barn. Numera har de barnbarns barnbarn i bland annat Västervik.

Att jag gjort bilden så liten beror på att jag inte frågat alla närvarande om jag får publicera den på nätet. Därför har jag gjort den så liten att det inte går att identifiera enskilda personer.

Om du som läser skulle känna igen detta så hör av dig. Kanske är du släkt med oss.

Andra bloggar om: släktforskning

Vad hände på Gotland?

Lämna ett svar

I min släktforskning har jag stött på anfäder och anmödrar på Gotland som anges som ”frigiven” i husförhörslängden. Detta sker i Rone församling i husförhörslängden 1807-1827 och det gäller flera familjer. Jag har också stött på det i ytterligare någon församling just vid den här tiden, då med årtalet 1804.

Hur kan jag få veta vad detta innebär?

Jag har hört mig för bland släktforskare, bland annat på Gotland, men inte fått någon förklaring.

En tanke jag haft är att de kunde varit krigsfångar under Rysslands tillfälliga ockupation av Gotland 1808. Då pågick finska kriget mellan Sverige och Ryssland och ryssarna intog Gotland den 22 april, under ledning av den ryske konteramiralen Bodisco. Ryssarna landsteg i Slesviken och gick mot Hemse. Svenskarna landsatte fyra bataljoner i Sandviken den 14 maj. Det blev ingen strid utan två dagar senare kapitulerade Bodisco och ryssarna lämnade ön den 18 maj. Några krigsfångar lär aldrig ha tagits under den här korta ockupationen. Dessutom är det både män, kvinnor och barn som ”frigifvits” och det gör den här teorin än mer osannolik. Dessutom finns ju anteckningen från 1804, som gäller en man från Västerlaus i Burs socken.

Det kan inte heller betyda att dessa människor blivit frireligiösa och lämnat kyrkan, för det blev inte tillåtet förrän 1858. Så vad kan det betyda?

Min egen teori är att det har med att göra hur de sköter sitt kristendomskunnande. Antingen att de är så kunniga att prästen inte längre anses sig behöva förhöra dem. Eller att kunskaperna är så dåliga att prästen inte anser det meningsfullt att förhöra dem mer. De kan ju ha varit obstinata och hade kanske varit frireligiösa om det varit tillåtet.

Men jag vet alltså inte alls. Det är en gåta.

Andra bloggar om: släktforskning

På samma plats

Lämna ett svar

Skallsjö är en liten ort i utkanten av Floda samhälle i Lerums kommun öster om Göteborg. Skallsjö är en egen församling och för ungefär hundra år sedan var kanske själva Skallsjö större än Floda.

I Skallsjö socken bodde de flesta av mina barns farfars fars anfäder och -mödrar. 1898 flyttade Wilhelm Svensson med sin son Herman och övriga familjen från Floda till Närke. 1915 bodde och arbetade min egen farfar John Oskar Johansson på samma plats. Han var då kusk vid Floda bruk i Skallsjö församling. Det kan man läsa i vigselboken för Rolfstorps församling, för det var då han gifte sig med farmor där:

Från Skallsjö församlings husförhörsbok på 1890-talet. Wilhelm Svensson är född 1861. Hon bor på torpet Böledal under Floda med sina föräldrar Sven August Andersson och Anna Katrina Andersdotter och syskonen. Anna Katrina dör 1897.

I en tidigare husförhörslängd finns Sven August, oäkta son till Ingjerd Olofsdotter på Floda bruk och född 1834.

Att min farfar och mina barns fars farfars farfar skulle råka bo på samma ställe, om än med drygt 15 år emellan, känns ju lite osannolikt. Men så var det.

Andra bloggar om: släktforskning

Ute på Käringön

Lämna ett svar

Varför är Käringön så känd? Jag vet inte. Kanske beror det på Evert Taube? Idag har jag i alla fall varit där, för första gången i livet. Två av eleverna skulle dit för att göra reportage om sjöräddningen.

Käringön ligger långt ute i havsbandet och färjan dit från Hälleviksstrand tog ungefär 20 minuter. Det är många hus på Käringön och det ser ut ungefär som i fiskelägena på land.

Dagen har varit riktigt julihet och stillastående och det var skönt med lite fartvind på färjan.

Precis som i Mollösund är det många som reparerar sina hus. Jag undrar hur han tagit sig dit? Krupit på taket förmodligen.

På den lilla ön längst bort, till höger, ligger ett ensamt litet hus, utan skydd mot väder och vind.

Käringön har över hundra bofasta läser jag och jag undrar hur det är här på vintern. Den här vintern, med alla stormar och snön?

Det är nog bistert många gånger även i vår tid. Men värre var det förr, när fler gick under på sjön.

I kyrkan finns minnestavlor över de Käringöbor som drunknat till sjöss. Den siste är noterad 1966. Säkerheten är större idag i både fiske- och lastfartyg. Jag tänker på dem jag hittat under min släktforskning som också drunknat vid oväder till havs, bland andra en far och hans son från Vamlingbo på Gotland den 25 september 1827.

Den här dagen drunknade Lars Jacobsson, hans äldste son Hans och bonden Botel Christensson i Austres. Hans är bara 23 år gammal, han är sergeant och har lagt till efternamnet Laurin. När han dör är han troligen gift med den 21-åriga Anna Severinsdotter från Austres. Prästen skriver i dödboken att de: ”…voro endast tillsammans i nära 2 år, levde som makar, och nu går hon ensam qvar med en lika sörjande svärmor, hvilka bägge på en gång förlorade sina jordiska nöjen. Gud hugsvale och tröste dem!”:

Alla tre drunknade begravdes i en och samma grav.

Delar av min släkt kommer från Bohuslän men längre norrut och från inlandet.

Lysning 1831

Lämna ett svar

Några lediga dagar ger mig tillfälle till mer släktforskning. Kommer jag någonsin att sluta fascineras av dessa djupdykningar i mikrohistorien?

För en stund sedan hittade jag i kyrkoarkivet lysningsnoteringen för min farfars morföräldrar 1831. De hette Olof Nilsson (son till Nils Näsman i föregående inlägg) och Katrina Arvidsdotter och gifte sig den 19 november i Hjertum i Bohuslän.

Så här står det i prästens anteckning (med reservation för feltolkning):

”1831 8/10 utgafs lysning för drängen Olof Nilsson från Neder Torp och pigan Cathrina Arfwidsdotter från Tomten. Han född här den 1805 22/1 flyttat? 3 års tid i Torsh återkom med Bonei 1823 24/10 af Pr Åhllottem. Hon född här den 1809 23/10 har ständigt vistats i församlingen. Ingen släktskap. Båda utan annan ägta förbindelse. Pigan ??? samt dess fader enkl Arfwid Roth vid Öggärdet närvarande förklarade sitt bifall. Ingen bevittning ?? ?? Charta betaltes?. Lystes 1a gång i Hjertums kyrka 1831 9/10. Vigdes den 19 nov 1831.”

Jag tycker att det är ganska svårt att läsa och tyda, mer vana släktforskare klarar nog det bättre. Men man får lägga pusselbit till pusselbit, och även ta hjälp av varandra.

Andra bloggar om: släktforskning