Ryssby och Berga

I Ryssby och Berga i Kronobergs län, norr om Ljungby, har maken sina rötter på sin fars sida. Hans farfar Axel Karlsson kommer från Borsna i Ryssby socken och hans farmor Emilia Karlsdotter kommer från Kvänarp i Berga socken. De båda byarna ligger med bara några kilometers mellanrum, men där råkar sockengränsen gå.

När jag började släktforska 2010 var det den här släkten jag forskade om. Det var mitt examensarbete på min första släktforskningskurs. Då hittade jag platserna på kartan. I sommar har vi sett dem i verkligheten, för första gången både för maken och för mig.

Det är en alldeles speciell känsla att komma till en sådan plats, som är så välbekant men ändå obekant. Hur mycket jag än läst om människorna och om platsen kunde jag inte föreställa mig hur det skulle se ut. Jag rekommenderar verkligen alla släktforskare att leta upp släktens hemtrakter, om du inte bor kvar där.

Vi hittade till och med den exakta platsen för det torp där farfar Axel växte upp! Det kunde ske tack vare stor hjälp från hembygdsföreningen i Ryssby. Ett riktigt varmt och stort tack till er eldsjälar! Allra mest till Bertil Nyberg i Ryssby som delade med sig av så mycket kunskap.

Min planering började med att leta upp alla platser på kartan och göra en egen med hjälp av en skärmdump och utprickningar av alla intressanta platser vi skulle besöka. Vi hade en dag på oss och visste inte hur mycket vi skulle hinna med. Egentligen var vi på väg hem till min far på västkusten för att hälsa på, men tog då två nätter på vandrarhem i Dannäs norr om Bolmen för att få en hel dag i trakten.

Tidigare i veckan hade jag ringt till ordföranden i Ryssby hembygdsförening och stämt träff på hembygdsgården på lördagen. Hon berättade då för mig att det finns en torpinventering och vi i den skulle kunna hitta Nyatorpet i Borsna. När vi kom dit hade hon bett Bertil Nyberg komma också, för om jag minns rätt var han med och gjorde torpinventeringen i Ryssby på 70-talet. Han hade i alla fall väldigt mycket att berätta och tack vare honom fick vi kontakt med hans gode vän Åke Karlsson, granne med platsen där torpet stått.

Ryssby kyrka

Besöket i Ryssby började i Ryssby kyrka där Axel och Emilia gifte sig 1890, och där även Axels föräldrar gift sig.

Nyatorpet

På Nyatorpet föddes farfar Axel 1867. När han var liten bodde familjen ett tag på torpet Skogen (som heter Skogstorpet på dagens karta) en kilometer norrut och flyttade sedan tillbaka till Nyatorpet.

Nyatorpet

Maken fotograferar platsen där Nyatorpet låg, alldeles hitom den lilla kuren på fältet och intill vägen. Idag finns ingenting kvar av torpgrunden.

Borsna

Så här kan Nyatorpet ha sett ut. Det är ett av två granntorp här som fortfarande finns kvar från samma tid. På 1800-talet låg det fem torp här.

Att vi verkligen kunde lokalisera platsen för Nyatorpet och Skogen är tack vare Åke Karlsson, släktforskare och hembygdshistorikeer, som bor i närheten. Vi fick rådet av Bertil Nyberg att knacka på hos honom och fråga om torpen. Och det var verkligen det bästa vi kunde göra. Vi blev inbjudna på nybakt och kaffe och satt och pratade länge! Han visade oss och han berättade. Han kände till farfar Axels familj, trots att de lämnade trakten 1892. Så fantastiska människor det finns! Vi är så tacksamma och glada för detta.

Strax före vägkorsningen med Nyatorpet, om man åker från Ryssby, ligger Borsna Södergård och Borsna Säteri.

Borsna säteri

På Borsna säteri arbetade farmor Emilia som piga när hon flyttat hemifrån 1887.

Borsna Södergård

Borsna Södergård ligger alldeles söder om säteriet. Hit kom Emilia som piga och då var Axel dräng här. När de tog ut lysning 1890 arbetade de här båda två.

När vi kom till gården i somras knackade vi på, mest för att fråga om det var den rätta gården. Här bor idag en barnfamilj och när vi förklarat vårt ärende blev vi inbjudna att titta runt. Bland annat fick vi se de gamla kakelugnarna som finns kvar i huset sedan Axels och Emilias tid. I övrigt är huset renoverat och gårdens ladugård är ny efter en brand för några decennier sedan. Men vilka snälla människor det finns som bara bjuder in oss så där!

Vi har enbart mött stor hjälpsamhet under vår släktforskningssafari. Mer kommer längre ner här!

Kvänarp Krämaregård

Några kilometer från Borsna ligger Kvänarps by i Berga socken där farmor Emilia föddes och växte upp på ett torp under den här gården som heter Krämaregården. Torpet låg vid den gamla byvägen som går bakom gården. Det visste vi inte när vi kom in i byn, men fick snart ny information.

Vi hade ägnat nästan hela dagen åt Ryssby och Borsna och bestämde att vi bara skulle ta vägen genom Kvänarps by för att se hur det såg ut, och återvända vid ett annat tillfälle. Och det ska vi absolut göra. Bilden är tagen vid åttatiden på kvällen, när vi precis lokaliserat Krämaregården. Sedan åkte vi några hundra meter till en vägkorsning för att vända bilen. Då kom en man på cykel på den ena vägen och vi passade på att fråga honom om det verkligen var Krämaregården vi hittat. Det stämde bra, och vi pratade vidare och frågade om torpen här. I byn har Emilias familj bott i flera generationer. Här var hennes farfar Jacob Hwirfel soldat på soldattorp nr 33 och hans far Anders Forss korpral på soldattorp nr 36.

Mannen på cykeln sa att vi skulle följa med till hans föräldrar, som bor på en gård i andra änden av byn. Han var på väg dit, och han berättade att hans pappa Sigvard Svensson visste mycket om byns historia och varit med och skrivit en bok om byn. Klockan var halvnio en lördagkväll och vi undrade om det verkligen gick för sig. Jodå, sa han. Och vi blev så hjärtligt mottagna! Sigvard Svensson berättade massor och vi fick till och med ett exemplar av Kvänarpsboken! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dessa vänliga människor där borta. Tack vare dem kunde vi också lokalisera soldattorpet där korpral Forss bott för ungefär 200 år sedan.

Kvänarp

Här börjar den gamla byvägen i Kvänarp, alldeles i vägkorsningen i södra änden av byn, och intill här låg soldattorpet nr 36. Möjligen finns det några rester kvar av grunden till torpets lada, men vi hann inte leta efter det. När vi kommit så här långt var det så mörkt så att jag fick använda blixten för att ta bilden. Så nästa sommar blir det nog en resa hit igen.

Ryssby Hembygdsgård

Maken, Mikael Karlsson, barnbarn till Axel och Emilia från Borsna och Kvänarp, pratade mycket med Bertil Nyberg i hembygdsföreningen. En verklig eldsjäl som delade med sig av så mycket kunskap.

Det som gjorde stort intryck på mig, utöver de många underbara människor vi träffade, var hur det såg ut i byarna där Axel och Emilia bott och växt upp. Jag hade en föreställning om att det var långt inne i det skogrika Småland och trodde att torpen legat i skogen långt från bygemenskapen. Men så var det inte alls. Vi kände att de funnits i ett sammanhang, och vi kunde tänka oss hur det varit med grusvägar och hästskjutsar där de gått och åkt. Tåget kom tidigt till Ryssby och troligen åkte de tåg när de flyttade till Västrum 1892, med förstfödde sonen i famnen. Idag är stationen borta men perrongen finns kvar och vi stod där en stund och funderade över tidens gång.

Nästa morgon åkte vi hem till far och ett par dagar senare blev det ny släktsafari, nu i spåren av min farfar och hans familj uppe i Vänersborgstrakten. Det ska jag också berätta om snart. På vägen hem från far stannade vi hos en kusin till min mor, en man som också släktforskar och bor på den släktgård norr om Ullared där min mormors mor föddes. Det blev en fantastisk resa i historien och släktens spår, och väldigt mycket att smälta efter de där dagarna.

Ja, det var verkligen en upplevelse att se allt detta och få veta så mycket nytt.